jag fattar inte, helt enkelt. jag fattar inte hur du kan behandla mig så här. jag kan inte ens komma på en anledning till varför heller och jag blir mer och mer rasande för varje dag som går. hur kan du tycka att du har rätt att behandla mig som luft nu!? jag trodde vi var på väg någonstans, att vi var vänner. så fel man kan ha... hoppas du skärper dig snart för så här kan vi inte hålla på länge till...

idag har i alla fall varit en underbar dag i övrigt och jag börjar bli så brun och fin! jag har bara en enda grej kvar vad gäller skolarbeten, jag ska skriva om vår bal till vår årsbok vi ska göra i engelska. idag skulle jag fylla i en intervju-lapp som vi ska ha med, alla elever i nian fyller i en så att det finns en intervju med varje elev. en fråga var när har du gjort bort dig under din tid här. det kändes som en sån där tillbaka-blick man ser i komedi-serier; personen tittar upp i himlen med en fundersam blick och sedan kommer diverse klipp han/hon minns. jag har gjort bort mig så många gånger under mina 6 år på skolan så jag kunde inte välja ett. jag kan, ett är värre än alla andra, men jag vill inte. de som var där minns nog... i tid och evighet. jag gör bort mig väldigt ofta, ibland för att jag tänker att det är kul och ibland för att jag inte tänker alls. oftast det sist nämnda, måste jag erkänna men de gångerna är det alltid roligt lite efteråt! nu ska jag gå ner och hjälpa till med maten