musik och annat mindre viktigt
nu är det bara ungefär en dag kvar innan vi åker hem igen. båten går klockan fyra på fredag eftermiddag och sen är jag fast på fastlandet igen... trots att jag anser att stockholm är något av det bästa som hänt sverige, så finns det få saker som är lika underbara som solnedgången här för en stund sedan. jag längtar redan hit igen till sommaren. men, nu ska jag inte vara orättvis, visst längtar jag hem till stockholm just nu också. jag saknar alla mina underbara vänner (ni är ju för bäst (och ni vet nog själva vilka är)). nu ska vi prata om musik, eller jag ska skriva om musik i allafall. ni vet när man lyssnar på någon underbar låt och man får en den där känslan? när man under några underbara ögonblick känner att musiken inte kommer ta slut. någonsin. sedan gör den det och då sätter man igång den från början igen, bara för ögonblickens skull... kent ger mig ofta den känslan. kents texter är för underbara... och en annan sak med kent är att medan man lyssnar väller en massa känslor fram som man inte visste att man bar på. ena sekunden kan man vara jätteglad och helnöjd med livet och nästa sekund gråter man över att han inte känner samma sak och jocke berg sjunger "jag vill ha dig nu, vill du vara min? jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din." inte för att just det någonsin hänt... de senaste fem dagarna har jag vaknat nästan exakt fem i halv åtta, nästan på minuten! som om det finns någon inställd timer i mitt huvud. men det är ganska bra, då fixar jag frukost till familjen i lugn och ro och slipper disken efteråt. är det inte fint när man kan se någonting bra med alla situationer. imorgon får jag passa på att njuta av den sista underbara dagen här... idag åkte vi in till visby för att tobias skulle spela tennis och sen gick vi några timmar inne i visby och mamma köpte en jättefin väska till mig, efter att jag stått och tvekat i någon timme eller så. jaha, det var väl det jag hade att säga idag, när jag kommer in i min rutin igen hemma ska jag blogga mer igen. ha en trevlig kväll alla sötnosar!
musik och annat mindre viktigt
nu är det bara ungefär en dag kvar innan vi åker hem igen. båten går klockan fyra på fredag eftermiddag och sen är jag fast på fastlandet igen... trots att jag anser att stockholm är något av det bästa som hänt sverige, så finns det få saker som är lika underbara som solnedgången här för en stund sedan. jag längtar redan hit igen till sommaren. men, nu ska jag inte vara orättvis, visst längtar jag hem till stockholm just nu också. jag saknar alla mina underbara vänner (ni är ju för bäst (och ni vet nog själva vilka är)). nu ska vi prata om musik, eller jag ska skriva om musik i allafall. ni vet när man lyssnar på någon underbar låt och man får den där känslan? när man under några underbara ögonblick känner att musiken inte kommer ta slut. någonsin. sedan gör den det och då sätter man igång den från början igen, bara för ögonblickens skull... kent ger mig ofta den känslan. kents texter är för underbara... och en annan sak med kent är att medan man lyssnar väller en massa känslor fram som man inte visste att man bar på. ena sekunden kan man helt ha accepterat en situation, för att i nästa vara gråta över att han inte känner samma sak och jocke berg sjunger "jag vill ha dig nu, vill du vara min? jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din." inte för att just det någonsin hänt... de senaste fem dagarna har jag vaknat nästan exakt fem i halv åtta, nästan på minuten! som om det finns någon inställd timer i mitt huvud. men det är ganska bra, då fixar jag frukost till familjen i lugn och ro och slipper disken efteråt. är det inte fint när man kan se någonting bra med alla situationer. imorgon får jag passa på att njuta av den sista underbara dagen här... idag åkte vi in till visby för att tobias skulle spela tennis och sen gick vi några timmar inne i visby och mamma köpte en jättefin väska till mig, efter att jag stått och tvekat i någon timme eller så. jaha, det var väl det jag hade att säga idag, när jag kommer in i min rutin igen hemma ska jag blogga mer igen. ha en trevlig kväll alla sötnosar!
bättre sent än aldrig
hej alla! så det var ju minst sagt ett tag sedan... jag har verkligen försökt ta mig i kragen och skriva ett inlägg men jag har haft så fullt upp med skolan och allting. mycket har hänt, min kära bror har både hunnit åka och komma hem från sm i tennis i göteborg. jag trodde aldrig att jag skulle sakna honom så mycket men livet är inte detsamma utan honom och ett tag var jag så utom mig av saknad att jag skickade iväg ett dåligt blondin-skämt till honom via sms... men nu är han tack och lov tillbaka i säkerhet! mimmi har också hunnit fylla sexton och det firades med middag på primo ciao ciao vid odenplan. supertrevlig kväll, jag hade hand om fotograferingen så inom en snar framtid kanske jag känner för att lägga ut några inte jättebra fotade bilder fast med fint motiv här på bloggen. nu är jag äntligen här på gotland också, äntligen, äntligen! fast det växlar mellan sol och snöstorm mest hela tiden. idag var det dock fint väder men jag har en fruktansvärd hosta och har kollat på teve hela dagen. imorgon ska jag bli nyttig i allafall för en av anledningarna till att jag så gärna ville åka hit var för att bli nyttig och vila upp mig, få en ny start. allting här är som jag är van vid det, förutom snön, jag älskar allt med gotland; huset, naturen, allt! nu ska jag inte lägga av med bloggandet igen utan verkligen ta mig tid att skriva! skolan börjar om en vecka och jag har mycket att ta igen (vad gäller blogg och fritid, skolan går faktiskt bra). jag hade det där fruktade utvecklingssamtalet i onsdags och det gick tack och lov mycket bra. jag hade verkligen oroat mig i onödan, precis som nästan alla sagt till mig att jag gjorde... numera ska jag försöka att inte oroa mig för alla småsaker och låta mig själv slappna av lite, vilket de allra flesta också sagt till mig att jag borde. tack för goda råd, nu ska jag börj lyssna på dem också! sov gott, jag vet att klockan inte är mycket men jag måste upp tidigt och börja vara nyttig igen.
plugga hela dagen, plugga hela natten
att göra bort sig på buss 413
måndag kväll
nu har mitt ben somnat, vilket jag tar som ett tecken på att jag borde röra lite på mig... sov gott, jag går nog och lägger mig snart, eller jag kanske ska stanna uppe och kolla på csi... om jag inte gör det kommer düring att berätta allt som hände för mig imorgon så frågan är om jag vill se csi över huvud taget för om han berättar är det ju ingen idé att se det alls, han berättar ganska detaljerat...
måndag morgon
sms från zorba!
lubbe är min stora idol!
när man är trött blir man religös, här kommer lite nattpredikan..
nu är jag på mycket bättre humör och jag ska nog hitta på ett sätt att förbli på bra humör... klockan är 22:05 och jag ska snart gåoch lägga mig eftersom jag ska fixa cykeln och hinna plugga imorgon innan jag ska träffa seglaroskar. jag tänkte ta cykeln om det är bra väder, dels för att det vore roligt och dels för att det är miljövänligt. om det är dåligt väder tänkte jag nog ta tåget, jag har alltid tyckt mer om tåg än om buss. tåg är sötare på något sätt. oj, vad knäpp jag låter "tåg är sötare"... men det känns okej att vara lite knäpp, faktum är,att jag tycker om att vara det. oftast. den egentliga anledningen till att jag sitter vid datorn är att jag skulle kolla om nacka kyrka har någon ungdomsgudstjänst snart. om det är någon som undrar så, ja, det står "geek" skriket med ilsket röda bokstäver i min panna. nej, jag ville kolla för att jag hade tänkt ta med min bror på en sådan gudstjänst. det är snart ett år sedan jag konfirmerades och om han bestämmer sig för att göra det och väljer samma slags undervisning som jag gjorde, börjar han till hösten. jag gick en gång i veckan under nästan ett år till kyrkan och konfirmerades i slutet av april. jag var absolut inte säker från början på att jag ville göra det. vissa stunder undrade jag vad jag höll på med egentligen, vad var det här för något? men nu, ett år senare, är jag glad att jag till slut bestämde mig för att göra det. jag går inte till kyrkan varje söndag eller ber någon tyst bordsbön varje gång maten serveras men det fanns någon slags trygghet med att gå till kyrkan varje tisdag, det känns som att i kyrkan är man alltid välkommen. bara det tycker jag är ett skäl till att konfirmera sig; gemenskapen. nu är det inte så att jag tycker att det är en självklarhet att göra det, som sagt så tvivlade jag både en och två gånger och jag ifrågasätter ibland om det verkligen finns en Gud. jag vill inte övertala min brorsa att konfirmera sig och säga "jag tror på fadern,sonen och den heliga anden,bla bla bla". men det är ju i allafall värt att testa. att konfirmera sig betyder ju inte att man måste tro, i allafall inte hela tiden. men jag gillar tanken på att när jag väljer att tro så har jag visat att jag menar det. eller något sånt... sov gott, till och med min egen predikan gör mig sömnig (;
the perishers<3- come out of the shade
Something that felt a lot like, but wasnt, love
Just friends,
Friends then until the end
You know I still pretend, just friends.
Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out in the sun
I can tell its already begun
I'm helpless without your warming smile
Was it love, I think it was but I'm far from sure
I'd never felt that way before, was it love?
Just friends,
Am I a fool to be asking for
A fool to wish that we could be more, than friends
Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out in the sun
I can tell its already begun
I'm helpless without you,
helpless without you
helpless without your warming smile
home sweet home
ni vet när man blir så där frustrerad över någonting fast man inte kan förklara vad? så kände jag mig tidigare idag, helt utan förvarning blir allting jättehemskt och det känns som om jag ska koka över efter minsta lilla grej... jag hatar när det blir så och jag försöker tänka på andra, glada saker men sedan är jag ändå sådär otroligt hemsk så jag knappt vet vart jag ska ta vägen! jag vill kasta en glasflaska eller något liknande hårt ner i marken och bara höra hur den går sönder. fast det gör jag ju inte men just då brukar det kännas som om det skulle hjälpa. vad hände med mitt nya, positiva jag? jag vill vara positiv och glad hela tiden och ena stunden tänker jag; oj vad glad jag känner mig, för att i nästa stund bara vilja skrika av missnöje. även fast jag inte är missnöjd alls! vad beror det på?????? om det är någon som vet och/eller vet hur man botar det, snälla skriv en kommentar... jag ska nog helt enkelt gå och dra något gammalt över mig tillsdet känns bättre. imorgon blir det nog en roligare dag, hoppas jag. jag ska fika med seglaroskar vid tre och det ska bli trevligt! på måndag är det ju skolan igen men det känns bara roligt att komma tillbaka och träffa alla fina polare, de flesta har jag ju inte träffat på två veckor.
ha en bra lördagseftermiddag!
härliga härjedalen
nu ska jag göra lite av allt skolarbete jag tagit med mig hit och sedan ska jag sova så att jag är redo för skidbacken imorrn igen. saknar alla er där hemma! vi ses om en vecka!!