Höstsonaten
Applåder är egentligen ett rätt underligt fenomen. Har ni någonsin reflekterat över vilket underligt beteende det är egentligen att sitta i ett rum med folk och slå ihop händerna i takt som en underlig flock djur av något underligt slag. Jag tänkte på det idag, applåder är nog människans underligaste sätt att visa uppskattning.
Mormor bjöd mig, moster och mamma på Höstsonaten ikväll. Därav ovanstående funderingar. Otroligt bra föreställning! Jag tror att det satt folk där på Dramaten och grät men jag tyckte bara att det var väldigt vackert. Så himla fint att jag kände mig helt känslotom. Jag älskar teater. Bara själva ordet är ju fint.
Jag gör en liten lista på fina ord:
Teater.
Melankolisk.
Systembolaget (jag menar, så himla underbart namn på ett bolag. Ett bolag för system. Ett bolag med system.)
Pojke.
Fotografi.
Kjolfåll.
Novell.
Paraply.
Jag och Carro brukar prata om fina ord och hitta på en del själva. Delang tillexempel. Vi är ganska delang.
Dessutom är det snöstorm! Jag är lyrisk! Snöstormar har jag saknat i otaliga år! Synd bara att jag inte har en söt pojke här vars ben jag kunde värma fötterna på men man ska för tusan inte klaga så mycket! Jag tänker inte ens klaga på att det är kallt så länge det är snöstorm, så v ä r t ju!
Sista skoldagen imorgon. Så. Episkt. Awesome.
fame
kan vi inte dra ihop alla sköna typer vi känner och börja dansa på omkring på gatorna?
eller åtminstone kolla på orginalversionen av fame någon kväll riktigt snart?
livet utan zoe
okej nästa film heter livet utan zoe och handlar om en sådan där avundsvärt new york-världsvan 12-åring som bor på hotell eftersom hennes föräldrar reser hela tiden. nu börjar jag bli trött men flöjtspel och örhängen har ett finger med i spelet. 
jag lär se woody allens film, den sista, på söndag för nu är det sent och imorgon blir det storslagna andra planer.
cinemalist
kvällens planer: varva ner med film (VHS!) och te.
senare: prov-sminkning inför imorgon. ja, jag är en tjej som övar. det kan joey intyga.
låt mig berätta lite om new york stories. det är tre filmer i en, ni vet, tyvärr i färg (jag föredrar svartvit). en trilogi, en tribut, till new york som jag älskar fastän jag aldrig varit där. precis som så många andra.
hur som helst den första, som jag tittar på nu handlar om lionel (nick nolte), en konstnär som bor i en sådan där underbar, typisk, takvåning som är för stor för så få möbler och alldeles smutsig och nersmetad med färg. med honom bor hans vackra assistent (rosanna arquette) som han verkar vara lite besatt av på ett romantiskt vis men hon är väldigt svåråtkomlig. regi: martin scorsese.
jag orkar inte skriva om de andra två just nu. nästa film börjar nu, regi: francis coppola.
senare: prov-sminkning inför imorgon. ja, jag är en tjej som övar. det kan joey intyga.
låt mig berätta lite om new york stories. det är tre filmer i en, ni vet, tyvärr i färg (jag föredrar svartvit). en trilogi, en tribut, till new york som jag älskar fastän jag aldrig varit där. precis som så många andra.
hur som helst den första, som jag tittar på nu handlar om lionel (nick nolte), en konstnär som bor i en sådan där underbar, typisk, takvåning som är för stor för så få möbler och alldeles smutsig och nersmetad med färg. med honom bor hans vackra assistent (rosanna arquette) som han verkar vara lite besatt av på ett romantiskt vis men hon är väldigt svåråtkomlig. regi: martin scorsese.
jag orkar inte skriva om de andra två just nu. nästa film börjar nu, regi: francis coppola.
