Applåder är egentligen ett rätt underligt fenomen. Har ni någonsin reflekterat över vilket underligt beteende det är egentligen att sitta i ett rum med folk och slå ihop händerna i takt som en underlig flock djur av något underligt slag. Jag tänkte på det idag, applåder är nog människans underligaste sätt att visa uppskattning.

Mormor bjöd mig, moster och mamma på Höstsonaten ikväll. Därav ovanstående funderingar. Otroligt bra föreställning! Jag tror att det satt folk där på Dramaten och grät men jag tyckte bara att det var väldigt vackert. Så himla fint att jag kände mig helt känslotom. Jag älskar teater. Bara själva ordet är ju fint.

Jag gör en liten lista på fina ord:

Teater.
Melankolisk.
Systembolaget (jag menar, så himla underbart namn på ett bolag. Ett bolag för system. Ett bolag med system.)
Pojke.
Fotografi.
Kjolfåll.
Novell.
Paraply.

Jag och Carro brukar prata om fina ord och hitta på en del själva. Delang tillexempel. Vi är ganska delang.

Dessutom är det snöstorm! Jag är lyrisk! Snöstormar har jag saknat i otaliga år! Synd bara att jag inte har en söt pojke här vars ben jag kunde värma fötterna på men man ska för tusan inte klaga så mycket! Jag tänker inte ens klaga på att det är kallt så länge det är snöstorm, så  v ä r t  ju!

Sista skoldagen imorgon. Så. Episkt. Awesome.