jag har kommit på att jag inte kan leva utan min musik, utan min iPod finns det ju ingen glädje... förrut hade jag en kompis som älskade musik lika mycket som jag coh vi brukade tipsa varandra om ny musik när vi hittat något som vi trodde den andra kunde vara intresserad av. jag saknar det med henne...
när jag hör the perishers låt best friends, tänker jag på min bästa kompis oskar. jag har föreslagit att den låten ska vara "vår låt" men han tycker att den är för "emo-deppig", vilket den verkligen inte är! dessutom förstår sig killar inte riktigt sig på sånt där med låtar, oskar förstår inte varför jag tycker det är viktigt att ha en låt som vi tänker på varandra när vi hör den. egentligen, när jag tänker efter, förstår jag inte heller varför det är viktigt för mig men jag måste hitta en låt han också gillar för att kunna ha den som vår låt. förmodligen är det för att han ska komma ihåg mig om vi slutar vara kompisar nu när vi ska börja gymansiet snart, om han skulle glömma bort mig och sen höra vår låt och plötsligt minnas mig. jag antar att de flesta människor är rädda för att glömmas bort, eller jag hoppas det i alla fall så att det inte bara är jag. men jag tror nog att det är ett behov som alla människor har, att ha någon som bryr sig om dem och som inte kommer glömma bort dem. man är rädd för att bli ensam kvar... det är därför det är viktigt att hålla fast vid de man älskar, aldrig sluta visa hur mycket man uppskattar och hur mycket det betyder att de finns där för dig. men om du förväntar sig att någon annan ska vara där för dig, måste du vara beredd på att finnas där tillbaka. jag har släppt taget om en människa jag älskade så mycket, men det var egentligen inte meningen. jag skulle göra nästan vad som helst för att få den personen tillbaka, man vet aldrig vad man har förän man förlorat det...<3