vad skulle vi vara utan romantik? hur skulle allt vara utan de där sprudlande känslorna vi får när den där speciella personen gör eller säger något så fint så man inte vet var man ska ta vägen? och om kärlek inte fanns, skulle ju inte vänskap heller finnas. vänskap är ju en annan sorts kärlek bara. men var går gränsen? gränsen mellan vänskap och romantisk kärlek är farlig. för det är när man riskerar vänskapen som man riskerar att bli sårad. 
många säger aldrig hur de känner för någon, de är rädda för att bli sårade. om man inte satsar kan man inte vinna. men man kan inte vinna varje gång. "kärleken finns alltid, det är bara objekten som varierar". att vara ensam och känna sig oälskad är nog den värsta känslan. man tappar hoppet, det är meningen att jag ska vara ensam. det är oftast då man hittar det, hittar den där personen eller är det personen som hittar dig? hur länge dröjer det innan du hittar mig? eller finns du redan mitt framför ögonen på mig, det är bara jag som blundar? visa mig att det är du, visa mig att det är värt det, värt att riskera vänskapen bara för att jag älskar värmen från din hand i min hand...