idag var det ju tisdag och jag räknade med en fartfylld eftermiddag; först iväg efter skolan en timme, sedan vidare och hämta grannens barn på dagis, gå hem till deras granne och lämna det yngsta barnet, te med det äldsta plus två andra barn till deras fotboll och sedan hem med den lilla igen och göra mat. några få, men ack så viktiga detaljer blev fel. till att börja med hade jag inte räknat med vädret och det var med isbitar till händer som jag gick med barnen och drog vagnen framför mig. jag blev både förvånad och imponerad när det visade sig att barnen skulle spela fotboll utomhus och mina tre små änglar sprang ut på planen med massor av energi och gott humör. efter att jag lämnat de gick jag för att hämta yngsta barnet för att ta hem henne och laga mat till henne och de andra två. problemet var bara att pappan i familjen glömt att lägga ut en nyckel till mig och byggarbetarna som bygger om huset var inte där. så där stod jag, klockan fem i ösregnet med en ett och halvt åring som liksom jag, började tappa sugen. efter att jag lämnat två meddelanden till mammans avstängda mobil och talat med min egen mamma, beslutade jag mig för att ta med gullungen hem till mig. tur som en tokig att jag bodde bara några hus bort, tänk om jag befunnit mig någon helt annanstans, vad skulle jag ha gjort då? så jag satte en lapp på dörren till den tankspridda pappan och tittade på pingu resten av eftermiddagen. inte nog med att jag inte fått någon nyckel, pappan blev dessutom en halvtimme sen när han skulle hämta henne. dags att börja planera kanske?