det blev fotboll i allafall, trots regnet. jag kunde inte låta bli och dessutom försöker jag hålla det jag lovar. det var jättekul, jag gillar att spela fotboll, det är roligare att spela än att titta på, tror jag... jag brukar inte alls vara bra på att stå i mål men idag gick det jättebra! jag brukar alltid flytta mig ur vägen för att inte få bollen på mig, jag är lite bollrädd, men efter ungefär halva "matchen" skulle jag stå i mål igen och efter några smällar insåg jag att det faktiskt inte gör så ont och sedan räddade jag jättemånga skott! felix sköt hårdast så jag kommer nog ha några blåmärken men det är helt och hållet värt det eftersom jag känner mig mindre bollrädd nu! denna lycka över småsaker igen...
jag är en sådan person som inte glömmer saker så lätt, jag har ganska svårt för att komma över saker snabbt och bara gå vidare. jag har länge beklagat mig över det eftersom det ibland känns som om jag lever mer i det förflutna än i nuet. jag kommer ihåg saker som vad jag och mimmi pratade om en dag för flera år sedan eller vilken film jag och oskar såg i slutet av februari för tre år sedan (the village). när jag påminner personer om sådana minnen tycker de nog att jag är ganska konstig som kommer ihåg sånt och tycker att det är ganska onödiga minnen men jag tror att jag har insett vad det beror på; jag minns det mesta som betyder någonting däför att jag ser betydelse i vardagliga saker... det behöver ju absolut inte vara någonting dåligt... jag gillar att minnas de där småsakerna eftersom just småsaker berör mig. jag tycker om att bry mig och att minnas alla dessa vardagshändelser. jag anser att det mesta jag är med om är en upplevelse, varje person jag träffat är värd att minnas. personer jag träffar berör mig ofta; det de berättar, bilden jag får av dem och deras personligheter, allt sådant minns jag därför att jag berörs av det. tyck inte att jag är konstig om jag minns någonting ni förträngt för länge sedan, det betyder bara att ni gjort någon slags skillnad för mig och mitt liv. just nu känns det också som om jag lever mer för nuet och framtiden än för dåtiden, jag tror att det kan ha att göra med omgivningen man befinner sig i, hur man påverkas av personerna och miljön runt en. det är min teori. tack till alla personer som någon gång i mitt liv berört mig, jag kommer förhoppningsvis aldrig glömma det!