sitter hemma och är sjuk... man blir jämt sjuk när man minst behöver det, har jag märkt. den här veckan var verkligen den vecka som det inte passade att bli sjuk; alla arbeten, uppsatser, fördjupningar och grupp-presentationer ska vara inne på fredag, imorgon är det so-prov och idag tror jag att det var matteprov! det finns inte tid att vara sjuk just nu... och jag ska inte ens börja klaga över vädret! sånt väder som det är idag, det är det värsta väder jag vet! alldeles grått och duggregn... man kan ju alltid sitta och längta efter sommaren... så mycket som jag längtar efter sommaren just nu har jag nog aldrig gjort förut. jag vill bara hänga undan alla tjocka jackor och mössor och halsdukar och ha på mig sommarkläder istället. tänk när det är så varmt att man inte behöver jacka eller tröja, när man bara kan gå runt i t-shirt... men det är några månader kvar. hur ska jag orka vänta på allting? när man väntar på en massa saker så tröttnar man till sist på att vänta på det som tagit längst tid, speciellt ifall man vet att det egentligen inte skulle ha behövt ta så här lång tid för någon eller något... jag börjar tröttna på att vänta på dig... när man väntat så länge att man tröttnat borde man egentligen bara gå. varför går inte jag? du skulle väl ändå inte stoppa mig ifall jag gjorde det?     

så jag blev precis klar med tårtan... den blev helt okej och om jag får säga det själv blir det lite charmigare om det inte är perfekt. jag har inte smakat den än, den ska stå kallt ett tag, men jag tycker att det är den sötaste lilla tårta jag någonsin bakat, vi får hoppas att den är god... när jag vet hur den smakat ska jag lägga in receptet, fast om den var mindre god ska vi aldrig nämna denna tårta igen... det stod i receptet att man skulle smälta chokladen i vattenbad men jag tänkte, "det går väl lika bra med mikro?" så jag satte in en sån där plastburk som jag lagt chokladen i, satte mikron på högsta värmen och knäppte på den. så var det med det. när mikron sedan plingade och jag öppnade luckan strömmade grå rök ut ur mikron och jag tänker inte ens försöka beskriva hur det luktade... "nejnejnej", tänkte jag, slängde upp ytterdörren och ställde ut chokladen. sedan satte jag på fläkten och den står på än... nästa omgång choklad smällte jag i vattenbad, för det är nog säkrare. när tårtan var klar tog jag in plastburken för att försöka rengöra den och då visar det sig att det har smält!!! ett litet runt hål i botten! så det var bara att kasta den. som tur var hade mikron inte gått sönder för jag har för tillfället inte råd med en ny... 
igår var martin hemma hos mig och vi var inne i mitt rum när han frågade: "vad har du gjort på din vägg?" jag tittade på den vita väggen och där fanns ett ganska långt blått streck! hur lyckas jag? blå streck på väggar, sönder-smälta plastburkar... som tur var gick det bort med en trasa och lite ajax-express... men ändå. 

This is the moment that you know,
That you told her that you loved her, but you don't.
You touch her skin and then you think,
That she is beautiful, but she don't mean a thing to me.
Yeah, she is beautiful, but she don't mean a thing to me.

I spent two weeks in Silver Lake,
The California sun cascading down my face.
There was a girl with light brown streaks,
And she was beautiful, but she didn't mean a thing to me.
Yeah, she was beautiful, but she didn't mean a thing to me.

I wanted to believe in all the words that I was speaking,
As we moved together in the dark.
And all the friends that I was telling,
All the playful misspellings,
And every bite I gave that left a mark.
Then tiny vessels oozed into your neck and formed the bruises,
That you said you didn't want to fade.
But they did and so did I that day.

All I see are dark gray clouds in the distance moving closer with every hour.
So when you'd ask, "Is something wrong?"
I'd think, "You're damn right there is, but we can't talk about it now.
No we can't talk about it now."

So one last touch and then you'll go,
And we'll pretend that it meant something so much more.
But it was vile,
And it was cheap,
And you are beautiful but you don't mean a thing to me.
Yeah, you are beautiful but you don't mean a thing to me.
Yeah, you are beautiful but you don't mean a thing to me.

jag har kommit fram till att jag är tidspessimist, det är lördag och jag ska träffa krille på nacka vid ett-tiden. han muttrade lite över att han skulle vara tvungen att gå upp så tidigt, vid elva. själv anser jag att sovmorgon är lika med nio, sover jag längre känns det som om hela dagen rusat iväg och jag blir jättestressad. även fast jag bara planerat att vara hemma den dagen. när jag pratade med krille om det här på jullovet när klockan slagit halv två och han sa god morgon till mig fast jag varit vaken sedan halv nio, sa han "johanna, du är inte tonåring på riktigt, eller hur?" och han kanske har rätt. M brukar säga att jag är femton, ser ut som arton och är tretiofem inuti, samtidigt som hon knackar på min panna. jag tycker bara om att ha gott om tid, jag hatar att stressa. men idag steg jag upp vid åtta, halv nio, när jag ska träffa krille vid ett! så nu när jag är påklädd och klar och det är två timmar tills vi ska ses, måste jag slösa lite tid... vad är då inte bättre än att skriva ett litet inlägg och berätta att jag är en femton-årig-vuxen som stiger upp innan solen gått upp enligt individer i min egen ålder? 
jag upptäckte imorse när jag skulle fixa håret att det börjat locka sig framtill, när det brukar vara rakt! mycket oroväckande... jag hoppas ni förstår att det finns en ironisk ton bakom detta, eftersom det finns människor som inte alls har rakt hår som oönskat kan börja locka sig framtill... det finns ju människor som svälter och här sitter jag och pratar om mitt raka, numera halv lockiga, hår!
just nu är jag beroende av death cab for cuties musik, jag började lyssna lite på dem i somras men nu kan jag inte sluta lyssna på deras låtar! favoritdeathcablåtar just nu är: tiny vessels och title and registration. just det! imorgon var det ju tårtbakning som gällde, men jag får se om jag hittar receptet och om jag orkar, dels köpa ingredienserna, dels baka själva tårtan... men det vore gott (om jag nu lyckas göra rätt) och mina föräldrar blir nog glada...   

nu var det helg igen då. imorgon är det öppet hus på nacka gymnasium med Krille... det blir kul, men det här med gymnasievalet känns bara, jag vet inte, det känns som om jag kommer välja fel eller något... det finns så många skolor och linjer, för många nästan. det känns kul att få mer frihet och ganska skönt att lämna min nuvarande skola men jag kommer sakna alla polare och tryggheten med min lilla skola på 200 elever... nog om det, jag fixar allt bara betygen håller... idag mötte jag krille i regnet eftersom han gått av bussen tidigare för att det var för trångt(han är lite knäpp ibland), gick med honom en halv timme och på vägen hem ringde jag till A för att försöka lösa vad det nu är för problem vi har... det gick bra, vi pratade ett bra tag och jag tror allt kommer att bli bra. 
jag har kommit på att jag ber om ursäkt ofta, även om det inte är mitt fel... det är inte bra. jag är bra på att stå upp för mig själv men om någonting blir fel, då ber jag alltid om ursäkt. nu har jag nästan inga beskymmer att be om ursäkt för, vilket är skönt. just nu pratar jag med D och letar efter ett bra tårtrecept , jag hittade ett bra men jag kommer inte ihåg sidan... bara att börja googla på det då. om den blir god ska jag publicera receptet så kan ni sköna människor som bryr er om att läsa det här också kan göra god tårta till era föräldrar :P  

... så var var jag? jag kan berätta om min dag för er från intresseklubben som för anteckningar. imorse satt jag vid bordet, slö-läste tidningen när min mamma plötsligt skriker; "HÄR ÄR DU JU!" då visar det sig att den där bilagan om gymnasievalet i svd där jag och fyra klasskompisar är med i en intervju publiserats idag. så för er som läste den är det jag som är den blonda på bilderna... bilderna de tog blev helt okej faktiskt, jag hade förväntat mig värre... sedan bar det av till skolan och efter tre timmars intensivt pluggande somnade nästan jag och en kompis i en soffa. vilket var ganska dumt med tanke på att det var öppet hus idag, men vad skulle jag göra? ikväll går jag dock och lägger mig tidigare, det är ett som är säkert! efter lunchen skulle vi åka skridskor på idrotten... skridskor är egentligen jättekul men jag kan knappt åka, än mindre spela hockey med mina sköna grabbar. fast det gick helt okej efter att några otroligt entusiastiska tredje klassare visat mig hur jag skulle göra med vänster ben... så bra är jag. fast det gör inget eftersom jag är bra på andra saker och gillar att göra bort mig. som tur var lyckades jag hålla mig på benen, utom en gång när en kompis kom och körde in en stol i knävecken på mig så jag satte mig på stolen och det blev åka av! en ganska trevlig eftermiddag, tills jag kom hem och började tjafsa med A. jag har känt A i ett halvår och han är en av mina bästa killkompisar. nu har vi tjafsat ganska mycket på ganska kort tid och jag vet inte vad som är fel... jag vill ju lösa det men varje gång vi börjar prata allvar känns det som om han backar för att undvika konflikt. jag tycker att det skulle vara mycket bättre om vi kan prata ut ordentligt, riskera att bli arga och sen bli vänner igen, istället för att det ska finnas ett olustigt vaakum emellan oss som inte fanns innan...     

hej alla :D nu var det ett tag sedan, jag hade egentligen tänkt skriva under jullovet men jag gick och blev totaldeppig så det blev inte så mycket av det goda. jag gick från deppig till glad för bara några dagar sedan... och då var det ganska illa, även fast jag låtsades att det var tvärtom... jag är lite så, om jag är glad visar jag det alltid men om jag är ledsen vill jag dölja det. vet egentligen inte varför, det är bättre att visa att man mår dåligt så att man kan få hjälp att bli glad men jag hatar att ta för stor plats, synas för mycket om jag bara har klagomål för tillfället... nu är det alltså 2008, gott nytt år, lite för sent men bättre sent än aldrig, som vi alltid säger till min moster som är den värsta tidsoptimist jag träffat. förra året sa jag och mimmi (kolla hennes fina blogg också, www.typmimmi.blogg.se) att 2007 skulle bli det bästa året någonsin! våren var okej, sommaren var också ganska okej, hösten var fruktansvärd... jag började tänka lite där i slutet av december vad det var som gått så fel, det skulle ju ha varit ett så bra år, och kanske skulle jag ha ansträngt mig mer, inte bara antagit att det skulle bli ett bra år utan se till att det blev det... så det här året ska jag själv se till blir ett bra år (inte det bästa för det kan jag inte lova). nu har skolan börjat igen också och trots att jag lider av trötthet känns det bra att vara sysselsatt. sen är det gymnasievalet också men jag tänkte att jag dedikerar ett inlag till gymnasievalet och mina tankar om det senare. skolan är inte en jättehemsk plats ändå, om man försöker vara site öppensinnig vilket jag bestämt mig för att vara numera, jag får träffa alla underbara polare, lärarna kan man inte klaga på heller. fast jag och rektorn började argumentera om färgen på väggen, enligt mig överreagerade hon, jag menar; om hon säger att skolan hellre lägger pengar på miljön runt omkring oss, som tillexempel plastblommor för x antal kronor, än på nya böcker då tycker jag att de kan ta bort den obeskrivligt fula gula färgen i matsalen? då blev hon arg! men jag slutar ju om några månader så det är bara att hålla ut. det här blir ett långt inlägg... jag ska nog skriva ett till istället för ingen orkar ju läsa det man skriver om det är lika långt som en historiebok...