jag har kommit fram till att jag är tidspessimist, det är lördag och jag ska träffa krille på nacka vid ett-tiden. han muttrade lite över att han skulle vara tvungen att gå upp så tidigt, vid elva. själv anser jag att sovmorgon är lika med nio, sover jag längre känns det som om hela dagen rusat iväg och jag blir jättestressad. även fast jag bara planerat att vara hemma den dagen. när jag pratade med krille om det här på jullovet när klockan slagit halv två och han sa god morgon till mig fast jag varit vaken sedan halv nio, sa han "johanna, du är inte tonåring på riktigt, eller hur?" och han kanske har rätt. M brukar säga att jag är femton, ser ut som arton och är tretiofem inuti, samtidigt som hon knackar på min panna. jag tycker bara om att ha gott om tid, jag hatar att stressa. men idag steg jag upp vid åtta, halv nio, när jag ska träffa krille vid ett! så nu när jag är påklädd och klar och det är två timmar tills vi ska ses, måste jag slösa lite tid... vad är då inte bättre än att skriva ett litet inlägg och berätta att jag är en femton-årig-vuxen som stiger upp innan solen gått upp enligt individer i min egen ålder? 
jag upptäckte imorse när jag skulle fixa håret att det börjat locka sig framtill, när det brukar vara rakt! mycket oroväckande... jag hoppas ni förstår att det finns en ironisk ton bakom detta, eftersom det finns människor som inte alls har rakt hår som oönskat kan börja locka sig framtill... det finns ju människor som svälter och här sitter jag och pratar om mitt raka, numera halv lockiga, hår!
just nu är jag beroende av death cab for cuties musik, jag började lyssna lite på dem i somras men nu kan jag inte sluta lyssna på deras låtar! favoritdeathcablåtar just nu är: tiny vessels och title and registration. just det! imorgon var det ju tårtbakning som gällde, men jag får se om jag hittar receptet och om jag orkar, dels köpa ingredienserna, dels baka själva tårtan... men det vore gott (om jag nu lyckas göra rätt) och mina föräldrar blir nog glada...