jag älskar amandas kamera! nästan lika mycket som jag älskar amanda! idag fick jag låna ett usb-minne av henne som hon laddat upp diverse bilder från bland annat balen och dagen då jag lekte turist på norrmalmstorg, som jag praktiskt taget vuxit upp på. jag tar med en bild på mig som hon tog på söder förra veckan...

jag har kommit på en ganska bra sak; jag kan vara glad och lycklig samtidigt som jag är rasande fly förbannat arg. det upptäckte jag idag eftersom jag går runt och är så glad med mina kompisar, samtidigt som jag nästan spricker av ilska. jag blir arg när någon behandlar mig på ett sätt jag inte förtjänar. ibland sårar man människor, det är ibland oundvikligt att man gör det. men man är väl inte manipulativ och elak med flit? om man nu inte har en otroligt bra anledning!? det verkar ju finnas en del människor som tycker att det är okej att göra människor osäkra och sårade, med flit. det är väldigt sällan jag sårar någon med flit och om jag gör det mår jag alltid hemskt efteråt. och ber om ursäkt! hur farao kan man tycka att man har rätt av bete sig som ett kräk, med vilje, och inte bry sig om konsekvenserna, om någon blir sårad. jag fattar inte! och jag som är så hopplöst naiv och fattar när det är för sent vilken slags människa det här är. jag trodde att jag hade fått något slags hum om hur den här personen var, vi har trots allt känt varandra i flera år men nej, så fel man kan ha. en gullig och trevlig person kan lika gärna visa sig vara någon, eller något, helt annat. tur att jag inte föll så långt.

så skönt att få det ur mig! nu kan jag återgå till att bara vara lycklig igen!