när lyckan inte hade någon gräns

jag satt just och pratade med C om lycka, han skriver en uppsats om det i skolan. jag började spekulera i om jag någonsin varit riktigt lycklig. det är ju klart att det finns flertalet tillfällen då jag känt lycka över någonting men om jag spinner vidare på dessa situationer så minns jag en massa problem som låg på lur samtidigt. problem som låg i vägen för ren och skär lycka.

jag insåg just att jag bara vara riktigt lycklig en gång och det var i slutet av sommaren i år. sista dagarna på gotland; problemen var hemma på fastlandet och inte ens mina egna, det var fint väder och jag var brun och fin från italien. hängmattsmys med bra musik på en ipod touch och snack som varade långt in på småtimmarna. antar att det nog bara är på gotland man kan koppla ifrån helt och hållet. jag vill ha sommar igen. nu.









bilden på gräs har dock amanda tagit. tänk nu efter noga... när var ni läsare riktigt lyckliga?? dela gärna era minnen med mig genom att skriva en kommentar men vad jag rekommenderar är att ni skriver ner tillfället på en lapp och gömmer den på ett säkert ställe. sen hittar ni den kanske om 10 år och det blir en trevlig dag för alla inblandade.

skola imorgon igen. sov gott silly-buns

<3

(jag hoppas att du inte läser det här din idiot. flytta ut ur mitt huvud, lämna mig ifred nu. tack.)

Comments

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0