och det var den måndagen. den var dock okej med tanke på omständigheterna och jag måste erkänna att jag går runt på gränsen till sammanbrott :P things gets better with time...

satt på bussen på väg till jobbet, lyssnade på musik som jag numera förknippar med i somras. molnen var färgade i guld och silver och allt jag kunde tänka på var hur jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, till början av sommaren igen, och bara låta den stanna där. tillbaka till tiden då vi älskade varandra högre än allt på jorden, ingenting skulle någonsin kunna ta oss ifrån varandra. minnen från en svunnen tid och det känns som en evighet sedan och ändå var det ganska nyss.


varför har hösten tagit min entusiasm, min glädje och mitt leende? ge tillbaks dem!!!!!!!
 
ska lägga mig och få mina efterlängtade 6 timmar i drömmarnas värld. önskar att jag levde där, i ett parallellt universum där glädjen väntade på mig och tiden stod stilla.

usch, vilket sentimentalt babbel, hoppas jag hittar mig själv igen. snart.