så jag skulle göra det där jobbiga men givande idag. visade sig att jag fått fel tid så det blev att boka om till tisdag.
gick därifrån med tårar som strömmade ner för kinderna i 45 minuter, helt otroligt.

det är ändå så obeskrivligt skönt att jag har så mycket stöd just nu! från alla håll och kanter, annars vet jag inte hur jag skulle orka mig upp ur sängen ärligt talat.

min fina mamma köpte en kjol till mig, jag som har en sådan brist på sådana så den får ni se imorgon.
imorgon, ja. allt osagt skall bli sagt och jag hoppas att det gör susen. annars kommer jag knappast orka ta mig ur sängen.

det känns som om helgen är väldigt nära just nu men det är två dagar kvar. fast jag älskar veckosluten och helgen kommer bli så härlig!

nicci, ring mig när du ser detta!



tack för att ni står ut med mig just nu. ni anar inte hur mycket det gör och hur mycket det betyder för mig.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥