jag stack till gymmet med racer och skippy idag, tack för hjälpen killar! vi var där i en och en halvtimme, både ansträngande och roligt, skippy och racer är så fina grabbar!

skulle fixa till mig efteråt när jag upptäckte att mamma ringt två gånger. ringde upp henne och fick veta att pappa var på väg upp till gävle för att hämta hem farmor och farfar som varit med om en bilolycka. de hade tack och lov klarat sig helt oskadda men deras bil var totalkvaddad. tydligen hade bilen framför fått sladd och farfar bromsade in men bilen bakom dem körde för snabbt och åkte då rakt in i dem.

jag blir alltid uppriven av sånt där så jag började gråta där inne i gymmets omklädningsrum. sådan lyckosam tur att de klarade sig! jag antar att det blev lite av en väckarklocka samtidigt, jag började tänka på hur lätt det är att ta familj och släktingar för givet... de har ju funnits där sedan jag föddes så att tänka sig att de en dag bara, poff, kan försvinna är så underligt osannolikt på ett sätt. jag tänker i alla fall bli mycket bättre på att ringa till dem, och gå på museum och liknande med farmor. det var allt jag kunde tänka på, att jag inte hunnit gå på museum med dem innan de åkte upp mot fjällstugan idag, de ville ta med mig och bröderna på moderna museet.

bot och bättring väntar och jag är så glad att det gick bra! tycker extremt mycket om min farmor och farfar!

<3