lunch is a blur sometimes

alltså. jag tycker synd om er som inte såg mig på träningen idag. jag har inte kört 110 % sedan jag satsade på riktigt för 4 år sedan. men idag, åh, idag körde jag så att det ryckte! det kändes riktigt bra efteråt och trots att jag inte riktigt satsar längre är tennisen ändå en timme i veckan när jag bara kan gå in, slå hårt, snyggt och snabbt och liksom, glömma tiden en stund. snyggt tennislir är nog något av det häftigaste som finns. 

saknade agnes. bli frisk!


jag har varit glad hela dagen. första gången på en vecka.




det mesta annars är lite suddigt. nu kom pappa just hem också. jag hoppas att fanny och carro har det bra i vemdalen, fast jag längtar inte tillbaka dit än!


 

Comments

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0