detta, kära ni, är mitt knä. med det värsta blåmärke jag haft sedan dagistiden eller så. och jag vet inte vad som hänt... jag har ont i vristen, ett ömt blåmärke på knät, småsår på fingrarna och jag har ingen aning om vad som hänt någonstans. fult är det, som stryk, och stryk är antagligen vad jag fått. eller?

god morgon förresten. klockan är kvart över åtta, vad gör jag uppe? jag ska nog äta lite frukost nu med tanke på att det vankas våfflor i stora lass om ett par timmar. jag fick inte tag på skippy igår så jag vet fortfarande inte om de bara drev angående juicen. det är farligt att vara lättlurad.



lyssnar på denna. den är fin. dansar lite i köket för jag tror att ingen ser mig. "so let me kiss you now and I'll fade away".
jag är för övrigt ett hemskt morgon-monster. jag har kommit till den insikten. tycker synd om den man som ska vakna bredvid mig resten av livet om x antal år. om det nu kommer finnas en sådan. fast jag brukar ju vara löjligt up-beat resten av dagen så han borde kanske skatta sig lycklig ändå.

jag vill fila på min novell nu. det är underligt att jag kan skriva saker som rinnande vatten på fritiden men när jag ska skriva en liknande novell i skolan så går det inte lika bra. jag skrev nyss klart en faktiskt. fast den får ingen läsa. ingen jag känner i alla fall. någonsin.

<3