KAMERAN ÄR BORTA!

jo, det är sant. jag har just pratat klart med polisen och gjort en förlustanmälan. jag känner mig inte hel längre. inte nog med kameran; favoritväskan, rayban brillorna och plånboken fattas mig också. hur kunde detta ske!? undrar ni nu. svaret lyder: hej! jag heter johanna. jag fyller 17 imorgon men är trots det den klumpigaste människan i sverige.

now, here's the story;

somnade på färjan hem imorse, sov ganska skönt faktiskt för er som undrar. detta kan bero på att vi hade kupéplats vilket är en väldigt turlig slump i det här sammanhanget. jag hängde upp väska, jacka och farfars hatt på en krok på väggen och ställde portföljen med datorn så fint lutad mot den. somnade som sagt med musik i öronen och vaknade några timmar senare till orden "vi är framme. glöm nu ingenting!" så yrvaken att jag knappt kunde stå på benen satte jag  på mig hatt och jacka. fick syn på portföljen och tänkte huj! tur att jag inte glömde den! spenderade en bekymmersfri timme i bilen men vid ica maxi kommer jag panikslagen på att väskan inte är i bilen! jupp. den hade jag glömt. så stiligt hängd på kroken i hytten.

ni applåderar. jag, som torkat tårarna och haft dagens beskärda del av ångestattacker, bugar djupt för att ta emot elogerna samt rodnar försynt åt min egen totala omedvetenhet och klumpighet.

jag vet inte om, när, var eller hur jag kommer få återse mina saker, kameran i synnerhet. imorgon ska jag ringa till gotlandspolisen och kolla om de fått in väskan. annars vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till.

jag lever på hoppet. och behovet av en dusch.