wow. detta är visst mitt femhundrade inlägg. jag måste få till detta.

en sak kan jag berätta. jag trivs väldigt bra i min nya klass. de är som en stor, liten familj som jag värderar väldigt högt. jag är glad över att de funnits här för mig, särskilt på senaste tiden när jag mått lite sämre än vanligt. jag är så väldigt glad över att jag får spendera två år till i samma klassrum som dessa underbara människor.

det var inte samma på högstadiet. eller, nästan, ibland. med vissa. mina femtedelar framför allt. de saknar jag. och krill. men det vet han. ändå känns det som om jag har förändrats så mycket under det gågna läsåret, jag är ny och jag känner mig bättre.

av denna anledning var det som om de diffusa minnena från högstadiet klarnade lite när den här killen klev på samma buss som jag på vägen hem. vi har inte träffats sedan skolavslutningen, inte sett skymten av varandra face to face på nästan ett år. som det kan bli! han driver hur som helst en brutalt bra blogg som jag läser ofta.

hur som helst pratade vi en liten stund om hur snabbt tiden gått, vi kunde inte fatta att det gått er år medan det samtidigt kändes som mycket längre tid! jag hade ett fånigt leende på läpparna resten av dagen och när han klev av satte jag på bloc party's "i still remember" och ägnade bussresan åt att minnas det som var mitt liv, mitt allt men som nu faller allt mer i glömska.

jag önskar att jag kunde ha både och men jag har det obeskrivligt bra där jag är nu.



skapligt. 500, going on 600!