KAMERAN ÄR SOM SAGT TILLBAKA

ja, äntligen är det sant! igår, vid åtta tiden på kvällen fick vi återse varandra. det var inte riktigt en sådan där filmscen när huvudpersonerna rusar mot varandra i ett hav av människor, ser sig förvirrat omkring men ser sedan varandra, ler och allting slutar med en kyss och alla ler fånigt.

nej. jag rusade till väskan, tog upp kameran och knäppte en bild. vilken känsla! vilket blickfång! hur har jag kunnat klara mig i 6 dagar!? alla mina saker är kvar, mina älskade solglasögon åkte också på fort som attan!

jag kan fortfarande inte riktigt fatta min tur. inte nog med att väskan återfanns i visby, att jag dessutom skulle få hem den på det här viset! tur i oturen, jag säger då det. detta innebär nu att jag ska uppdatera er i bilder om den senaste veckan. men det får kanske bli ikväll.


gahaguhllksajlarlkanfnakhakjr,sja.½½½½ jag har kameran hos miiiiiiiiiig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
sådär. jag vara bara tvungen att utagera det där. tack för er förståelse. nu blir det andra bullar nästa gång vi har parkhäng, jointen ska fota loss som bara den! (på tal om det, PT, varför finns inte fredagens bilder någonstans?)

jag förstår inte riktigt det här med glömska. i fredags glömde jag jordgubbarna också. jag menar, glömmer man en väska som rymmer ett helt liv så borde man ju inte glömma så viktiga saker som jordgubbar, inte ens en vecka senare? hmm, antingen så är det som melle säger; jag tänker för mycket. det skulle innebära att jag glömmer saker för att jag i snitt kan tänka sju tankar samtidigt. eller också är det så enkelt som att jag tänker för lite. det skulle däremot innebära att jag inte tänker överhuvudtaget.

om vi tittar på detta en stund.


korkade händelser i johannas liv, hur tänkte hon nu?


hmm, för tillfället kommer jag bara på väskan. kan det vara så att jag förtränger sådant här för att inte får bestående men för livet? vi kan gör såhär; ni som känt mig länge, berätta om en särskild korkad händelse ni minns och berätta hur ni tror att jag tänkte där. this might be fun.

så länge ska jag packa en väska (tänk jag har saker att lägga i den nu!), åka in till stan för att leta presenter och sedan träffa skippy som sagt.


Comments

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0