Låt oss prata om tid. Jag tycker om tid. Har vanligtvis tre klockor på mig. Fyra med mobilen inräknad. Gott om tid är ju trevligt, inte som imorse när jag fick bråttom, glömde mobilen och väskan gick sönder när jag sprang till bussen. Jag ser oftast till att jag har för mycket av den varan. Tid alltså. Det tar exakt en timmes tid mellan min dörr och Johans dörr. Tänk vad tid kan gå snabbt! För ett år sedan tyckte vi alla att Gusten var lika stor som en tolvåring och tänk vad vuxen han blivit på relativt kort tid.

---

Tänk att man aldrig egentligen är vuxen. När jag var fjorton trodde jag att jag var praktiskt taget pensionär och när jag var femton kände jag mig som arton. Nu är jag sjutton och tänker tillbaka på mig själv för ett år sedan. Vad liten jag var. Vad tiden skenar iväg med mig.

---

Samtidigt går tid så långsamt. Så otroligt hemskt långsamt. När är det jullov? När får man sova? När blir man vuxen? Tid är långsam när man väntar, hoppas och längtar men när man väl får som man vill går det alltid så fort. Underbart är kort. Och man har aldrig tillräckligt med tid till vare sig det ena eller det andra. Mina tre klockor ger mig kanske mer tid? Är det snabb eller långsam tid i så fall?

---

Nej, hallå, här kan jag ju inte sitta hela kvällen, jag har inte tid!