Jag ska strax bege mig hem till världens finaste Agnes för te och en massa prat. Agnes och jag är mästare på att prata, tennistimmarna på tisdagar är så underbara eftersom vårt prat alltid lyckas överrösta ljudet av boll mot racket. Dock känns det aldrig som om vi pratat tillräckligt när klockan slår sju så nu ska jag vandra hem till henne för att prata och lyssna och skratta och gråta och dricka te. Agnes lyssnar dessutom på bra musik och har ett underbart hus.

Hej så länge!