jag känner för att skriva en hel bok.
jag känner för att gå ut och springa tills jag svimmar.
jag känner för att gråta tills det inte finns några tårar kvar.
jag känner för att kasta saker hårt i marken, höra de gå sönder och jag känner för att känna klumpen i halsen lösas upp och stenen i magen magiskt försvinna.
jag känner för att råplugga hela natten men helst känner jag för att försvinna under mitt täcke och vara utan plugg, stress och bekymmer.

jag känner för att bli glad igen, skratta genuint och länge åt något fint som du sa.
jag känner för att duscha av mig alla tvivel.
jag känner för att städa så kanske min självsäkerhet kommer tillbaka. du snodde den nog.
jag känner för att ta en bild av alltihopa innan det försvinner men helst av allt känner jag för att prata.