ett evigt tjat om mindset här hemma just nu. jag måste tydligen intala mig själv att saker kommer att gå bra. fake it 'til you make it... det låter förvisso åh, så logiskt men det är lite tuffare än vad en utomstående tredje part kan tro. ni ser, visst förstår jag att saker och ting inte går bättre av en trumpen attityd men det är svårt för någon som jag att ha ett soligt mindset när 1. mitt mvg i historia hänger på dne muntliga examinationen imorgon och jag kan knappt komma på en enda fördjupad tanke eftersom jag 2. känner mig så skoltrött och socialt hopplös att det bara spelas depp-låtar för tillfället. inte för att min musiksmak är den mest up-beat, så mycket kan jag erkänna.

till råga på allting är vädret dåligt vilket kan komma att sätta stopp för helgens festligheter.
hopplöshet. galenskaper. otillräcklighet. en stilla önskan om att stupa på mållinjen. fast vad skulle det tjäna till? vad tjänar det här till!?

jag försöker med mitt mindset;
koppla bort hopplösheten, galenskaperna, otillräckligheten och det ledsna i ögonen. steg ett är att ta en promenad i regnet. med hunden. för det tycker jag om. när jag kommer in ska jag läsa igenom boken och anteckningar minst fem gånger. sedan kan jag ringa och störa carro, diskutera kalla kriget med henne och får insikt på ett högre plan. kanske koppla tillbaka det andra, eller låta det skina igenom i fem minuter? om jag tar ut den viktiga faktan, grunden, så kan jag klara mig bra imorgon. vg är bättre än g.

det är en vecka och två dagar kvar. prova att le. fast tänk inte. le bara fånigt åt ett tomt huvud.

you're to afraid to fall for anything.