Jag idag. Man ska vara glad när man kan.

Man måste våga göra saker. Våga se framåt, våga visa känslor, våga säga fina saker. Våga, våga, våga. Annars finns risken att man vaknar en dag och allt som betydde någonting är inte kvar längre, alla hinder kom ivägen och kvar står man med fina ord som aldrig hann bli sagda. Man borde våga. Det finns mod och det finns tvivel. Det finns omtanke och det finns rädsla. Det finns leenden och det finns blickar.

Jag tror att det 'jag' som definierat mig har gått i ide och kvar finns någon som tvivlar och inte vågar. Någon som aldrig känner sig viktig för någon, allra minst för sig själv. Jag vill ruska om det 'mig' som jag tycker om och säga "vakna!", jag vill väcka alla glada känslor som domnat bort så att jag nästan inte känner dem inuti mig längre. Jag vill känna mig "bra nog" igen. Jag vill känna mig viktig för någon som är viktig för mig. Jag vill våga.

Gosh.

Picking up the pieces 
Of the wreck you went and left