Jag bekräftar nog folk för mycket. För jag har väldigt lätt för att tycka väldigt mycket om människor jag bryr mig om. Jag är jobbig. Jag bryr mig för mycket och kan vara påfrestande. Men jag visar i alla fall att jag bryr mig. Har dock börjat trappa ner. Better to have loved and lost, tänker jag men någon måtta får det ändå vara. Inte för att det inte är värt det men om min omtanke gör att folk inte bryr sig om mig istället så gäller det att trappa ner.

Jag hatar att be om saker. Och jag hatar att jag älskar bekräftelse. Jag hatar att jag är rädd för att bli bekräftad samtidigt som jag så väldigt gärna vill höra fina saker. Jag hatar att jag hatar mig själv. Jag hatar obesvarad kärlek, för det gör så ont ibland. Jag hatar bekräftelsebehov.