Idag vill jag vara någon helt annan. Någon som inte är jag. Det var min första tanke när jag vaknade och mötte monstret i spegeln. Jag brukar aldrig tänka så, främst av två anledningar; den första är att det inte är särdeles gynnande för självkänslan och den andra är att jag alltid tyckt att man ska vara sig själv helt och hållet i alla lägen. Och jag har alltid varit nöjd med att bara vara jag i all min enkelhet. Ibland stör man sig ju bara på sig själv, ni vet.

Så, alltså, en skådespelsdag. Det höll fram tills att jag öppnade garderoben och kom fram till att jag ville se ut som vanligt. Och om jag inte skulle vara vanliga jag, vem skulle jag vara då och vad skulle hon ha på sig?
Om jag var någon annan skulle jag nog inte vara störande involverad i saker och bry mig för mycket om folk som inte märker det.
Fast om jag var någon annan kanske jag skulle vara sådär som andra tycker att jag ska vara? Usch.

Insikt: jag tycker inte så mycket om mig själv just nu, men så länge det finns folk som gör det så är jag såhär.

Åkte iväg lagom tung om hjärtat och träffade Per. Han är nice för han är så himla ärlig jämt. Vi ses för sällan.

Nu ska jag nog baka kakor för ikväll kommer världens vackraste, mest underbara vänner hit på mysigaste kvällen sedan lägerelden uppfanns.