Jag har nog alltid varit en sådan där som man kan köra lite med. En sådan där vän som gör vad man ber om och anstränger sig oftast till det yttersta. Och jag har alltid tänkt att det handlar om att jag är lojal men det kanske egentligen har att göra med att jag är naiv. Rakt igenom naiv, lättmanipulerad och utan självdistans. Lojalitet har kanske ingenting att göra med att jag är en sådan där som svarar direkt på sms och som är noga med att ringa. Tagen för given. Det är jag det. Jag inbillar mig att jag får folk att må bra och att det får mig att må bra också. Oftast är det väl så.

Det tar alltid ett bra tag innan jag upptäcker om jag blir behandlad illa. Om någon är dum mot mig. Här är jag så himla blåögd. Jag tror på allt folk säger till mig. Kan inte för mitt liv begripa varför man skulle säga saker som man inte menar. Efter x antal gånger säger jag till mig själv att nu har jag fått nog, nu känner jag mig sviken för sista gången. Sedan, efter ytterligare några gånger sätter jag ner stortån. Därefter blir jag nog ledsen en eller två gånger till och sen har jag fått nog. Jag blir egentligen inte arg särskilt länge för Besvikelse och jag känner varandra ganska väl vid det här laget.

Jag tror att jag inbillar mig att saker är mindre än vad de är, att jag egentligen inte ska bli ledsen, jag har ingen rätt till det och därför är jag länge tyst om exakt hur ledsen jag blir över saker. När jag givit någon tio chanser säger jag "men alla förtjänar faktiskt en andra chans". Sedan blir jag lika ledsen som alla tidigare gånger när de sjabblar bort den också. Vissa människor förtjänar dem helt enkelt inte. Jag blir lika ledsen ändå.

Har alltid trott att folk kan ändra på sig. Att folk vill det. Kanske för att jag hela tiden vill förändra mig själv. Naiviteten slår till igen. Jag ser det jag vill se och det jag inte ser tror jag inte finns. Kanske är det så. Personer ändrar sig inte för min skull dock. Jag har kanske för höga krav. Och för höga förväntningar redan från början. Jag vet om det här hos mig själv. Jag vet att jag borde bli mer kritisk. Men det kanske helt enkelt bara är jag som inte är bra nog. Jag blir lika ledsen ändå.