Solglasögon-dag i plugget idag. Nu är det snart vår. Längtar efter riktiga vårkänslor, när det känns som om man inte alls fått nog och det känns som om man nyss vaknat upp ur någon form av trans. Man ryser till, gnuggar sig i ögonen och tar av sig en jacka - sen är det vår.

Jag kom till en märklig insikt idag. Hösten 09 är min bästa hittills. Den var hemsk, ville bara att den skulle ta slut. Bitvis ville jag ta slut. Den var oändligt lång, oändligt jobbig och svår. Men nu när den är över inser jag hur mycket jag lärde mig om mig själv. Vissa självklara saker som jag äntligen fattade och andra, dolda saker som jag inte kunnat gissa mig till.

Nu är jag väldigt trött. Den här veckan är jobbig. Återigen måste det påpekas hur makalöst fin Johan är. Den finaste faktiskt. Han får vara nonchalant ibland för i slutändan är han den bästa som finns, han vet när han behövs. Det betyder allt.

Sööömn.