Idag kastade jag in handduken. Ni vet, jag är skogstokig i Belle & Sebastian men i oktober bestämde jag att jag inte skulle lyssna på någon av deras låtar förrän våren kom. Mest för att jag inte ville lyssna sönder dem eller betinga dem med tråkiga känslor, som i alla fall jag lätt gör på vintern. Men idag gick det som sagt inte längre. Det gör ingenting, jag blir så lycklig av dem!

Jag blev lite sorgsen när jag lyssnade på den här. Den är en av mina absoluta favoriter. Precis den här låten lyssnade jag på den där kvällen när jag hamnade i Bredäng med en rätt fin grabb i september. Det var mitt i natten, vi hade varit hos Fanny och skulle åka hem till mig. Vi missade tunnelbanan med två sekunder och nästa skulle gå en halvtimme senare. På den tiden var allting roligt, han gjorde allting roligt. Hade vi varit tvungna att gå hem till Nacka mitt i natten hade det ändå varit roligt.

Det var lite kallt så vi bestämde oss för att hoppa på tunnelbanan som åkte åt andra hållet. Jag satte på just den där låten och vi drabbades av världens största, bästa skrattattack så fort vi kommit på tunnelbanan. Jag kände mig lite bubblig, det var inte riktigt likt mig att vara ute och flänga på tunnelbanor åt fel håll mitt i natten och han hade druckit i alla fall ett par öl. Vi hoppade av i Bredäng och där kysstes vi för första gången. Jag visste att han gillade mig, det hade jag förstått dagen innan när jag träffat hans familj för första gången. Vad jag inte visste var att jag gillade honom. Att jag kunde gilla honom. Men så stod vi där i Bredäng och någonting kändes genom hela ryggraden ner i tårna och allting ändrades. En massa fjärilar löpte amok i magen och det kändes lite som när man landar i vattnet efter att ha gjort en volt från bassängkanten.

Efteråt, när jag lyssnade på den där låten, kunde jag alltid plocka fram exakt den där vibrerande känslan i magen som fick mig att känna mig så otroligt mycket gladare än innan. Tänk att man ens kan känna så. Att jag känt så. Trots att vi gjorde slut gjorde den låten och den känslan mig glad ända in i november. Och nu kan jag inte känna den längre. Nu tycker jag bara om låten men känslan och pirret i magen är borta. Det gjorde mig sorgsen.