Konterar, argumenterar och deprimerar
..eller stryk det sista. Det blev ju en rätt fin dag. även fast den sett ut såhär:
Jag är SÅ trött på kontering. Hej, Högre Makt, snälla hjälp mig sätta den där dumma konteringskompletteringen imorgon!
Det är måndag
Week-ends
Helgen bestod av chokladfest och Skansen. Titta själva!
Typ lite grann sådär. Fint. Tjusigt. Jättesuperfiffigt!
Hmm.. Jag ska kanske passa på att dricka te till frukost och uppdatera några fler av mina 6 bloggar.....
Typ lite grann sådär. Fint. Tjusigt. Jättesuperfiffigt!
Hmm.. Jag ska kanske passa på att dricka te till frukost och uppdatera några fler av mina 6 bloggar.....
What else is new?
Som ni många vet är jag en kvinna av principer. Som för tillfället inte kommer ihåg vilka principer hon har. Och vad ännu fler av er vet är att jag har svårt att hålla i min kosing. I söndags införskaffade jag mig en ny klänning. Otroligt värt, vi är kära i varandra, klänningen och jag. (Som en parentes kan jag avslöja att jag är kär i ganska många materiella ting (som en parentes i parentesen gråter jag över att jag var tvungen att lämna tillbaka de röda skorna nedan..))
Hur som helst, min nya klänning och jag;
Kommer bli faraotiskt fin i sommarsolen också! Mahah.
Sedan invigde jag min finaste julklapp i veckan också. Nämligen denna:
Finfin jacka! Bär den dock inte barbent... än.
Jag ser förresten sådär trött och sånt ut ikväll. Men det gör inte så mycket för jag lyssnar på Shout Out Louds! Det här är mitt rum också förresten. Hej!
Nu ska jag sova! Så fin och viktig blev min stora, viktiga bloggkväll... Imorgon händer det grejer!
Bloggkväll
Okej jag kör en STOR update ikväll, plöjer igenom allt ointressant och livsviktigt som jag inte orkat skriva ner. Det gäller ju att hålla sig à jour. Såklart! Vi kör det i bilder så gott det går...
Tiden bara flyger iväg och för vad som känns som ingen tid alls sedan fick jag den här klockan av pappa. superfiiin!
För en vecka sedan spenderade jag kvalitetstid med farmor på Moderna Museet vilket var himla fint! Vädret var dock inte lika härligt...
Sedan hade Fanny fest förra helgen. Fin kväll!
Strax kommer dumbo över och sen hör jag väl av mig igen. Hinner inte med min update au grande maintenant..
Tiden bara flyger iväg och för vad som känns som ingen tid alls sedan fick jag den här klockan av pappa. superfiiin!
För en vecka sedan spenderade jag kvalitetstid med farmor på Moderna Museet vilket var himla fint! Vädret var dock inte lika härligt...
Sedan hade Fanny fest förra helgen. Fin kväll!
Strax kommer dumbo över och sen hör jag väl av mig igen. Hinner inte med min update au grande maintenant..
För ett år sedan gick livet i kras
Mimmi
Idag fyller finaste Mimmi arton år! Vi har känt varandra i nästan halva livet kom jag på nu. Farao vad fint! Hur som helst, Mims, stort grattis på din stora dag jag hoppas den blir totally awesome! PUSS
Headline
Här är mitt morgonte, vad spännandeeeeee mahah! Min morgon är fantastiskt intressant idag fakktiskkt! Idag är det prick en månad kvar tills Jacob et moi ska gå på Shout Out Louds, taggar till redan!
Min hund freestylar lite.. Om tjugo minuter susar jag till min kulturhistoria, jobbig dag egentligen men jag börjar känna mig up beat på morgnarna igen. Synd bara att solen försvann lika fort som den kom................
.
That's all.
Riddaren av den sorgliga skepnaden
Fruitday
Har alltid ont om tid på morgonen men till frukost äter jag lite äpplen och kiwis. Bilderna är från google och tumblr. Min buss går om 11 minuter och jag skuttar iväg med en röd basker idag! Ekonomiprovet ger mig andnöd men sedan får jag spela teater, mahah.
..
Tell me what to do
Jag har gjort en dum/fantastisk investering. Investering/skuld. Gosh, jag blir lite galen. Jag har egentligen inte råd but the heart wants what the heart wants..! Vad ska jag göra? Spoliera sommarens budget och behålla skorna eller lämna tillbaka dem och leva med hjärtesorgen? Farao vad dramatisk jag är. Men det kanske är förståeligt?
Hjälp mig bestämma mig!! Keepers or not?
Tillbakablick
![[IMG_2022.JPG]](http://1.bp.blogspot.com/_6Dkp7bhjLng/SoSuj2p73tI/AAAAAAAAAJo/v2sZcl-1XWs/s1600/IMG_2022.JPG)
Solglasögon-dag i plugget idag. Nu är det snart vår. Längtar efter riktiga vårkänslor, när det känns som om man inte alls fått nog och det känns som om man nyss vaknat upp ur någon form av trans. Man ryser till, gnuggar sig i ögonen och tar av sig en jacka - sen är det vår.
Jag kom till en märklig insikt idag. Hösten 09 är min bästa hittills. Den var hemsk, ville bara att den skulle ta slut. Bitvis ville jag ta slut. Den var oändligt lång, oändligt jobbig och svår. Men nu när den är över inser jag hur mycket jag lärde mig om mig själv. Vissa självklara saker som jag äntligen fattade och andra, dolda saker som jag inte kunnat gissa mig till.
Nu är jag väldigt trött. Den här veckan är jobbig. Återigen måste det påpekas hur makalöst fin Johan är. Den finaste faktiskt. Han får vara nonchalant ibland för i slutändan är han den bästa som finns, han vet när han behövs. Det betyder allt.
Sööömn.
Pojken med instrumentet fyller 18 om några timmar!
Imorgon är det måndagen den 8onde mars. Då fyller min poet 18 år. Vi träffades idag och pratade igenom kommande, storslagna planer. Bland annat har han lurat med mig på något så hissnande läskigt som att stå på scen med honom och sjunga! Inför folk! Det kan antingen bli en omåttlig hitt eller en fullständig katastrof som leder till adressbyte och ny facebook. Vi får se.
Hur som helst, han fyller år imorgon och nu säger jag grattis för jag måste vara först, även om det betyder att jag är för tidig. Han är så himla fin min poet, som även går under pseudonymen Pojken med instrumentet. Jag lovar och svär att en dag ser vi den här pojken ta emot Nobelpriset i litteratur. När han ger ut sin första bok kommer landets recensenter hylla hans förmåga och boken kommer vara dedicerad till mig. Svårt att toppa det, VA?
Haha, grattis på artonårsdagen Max, du är fantastico!
Angående den andra bilden så dog vi lite båda två åt det där. Så. Himla. Fint. Åh!
Rubriken ska egentligen stå här men jag kommer inte på någon som passar bra ihop med ett kortfattat sportlov..
Så har ytterligare ett veckolov passed us by. Egentligen är dessa lov ganska ovärda. Man hinner knappt börja slappna av så är de slut. Och man tänker alltid innan "jag ska hinna med så himla mycket!" Gör man det? Nej.
Lovet har varit rätt fint. Firat Davis födelsedag, fotograferats med Fanny, brutit normer med skönaste människorna och fikat med gamla bekanta. En massa fika, en massa kaffe. Gick på bio med Racer, såg En enda man, se den. Sovit en del. Pluggat för lite. Varit glad och irriterad. Jag är inte redo för nya, tuffa tag men vi låtsas att det är så. Vi låtsas att allt är bra tycker jag!
Mina vänner är så fantastiskt stiliga kom jag på igår på Café 60. Jag har haft riktig tur. Idag har jag pratat med Johan i telefon inte mindre än tre gånger, det måste man när ena halvan av en duo kommit hem från Oman. Imorgon ska vi plugga ekonomi efter skolan, det betyder att jag får ett par timmar Johantid och då får jag krama honom hur mycket som helst. Vilket jag tänker göra. Så nu vet ni.
Saker var fina i september
Idag kastade jag in handduken. Ni vet, jag är skogstokig i Belle & Sebastian men i oktober bestämde jag att jag inte skulle lyssna på någon av deras låtar förrän våren kom. Mest för att jag inte ville lyssna sönder dem eller betinga dem med tråkiga känslor, som i alla fall jag lätt gör på vintern. Men idag gick det som sagt inte längre. Det gör ingenting, jag blir så lycklig av dem!
Jag blev lite sorgsen när jag lyssnade på den här. Den är en av mina absoluta favoriter. Precis den här låten lyssnade jag på den där kvällen när jag hamnade i Bredäng med en rätt fin grabb i september. Det var mitt i natten, vi hade varit hos Fanny och skulle åka hem till mig. Vi missade tunnelbanan med två sekunder och nästa skulle gå en halvtimme senare. På den tiden var allting roligt, han gjorde allting roligt. Hade vi varit tvungna att gå hem till Nacka mitt i natten hade det ändå varit roligt.
Det var lite kallt så vi bestämde oss för att hoppa på tunnelbanan som åkte åt andra hållet. Jag satte på just den där låten och vi drabbades av världens största, bästa skrattattack så fort vi kommit på tunnelbanan. Jag kände mig lite bubblig, det var inte riktigt likt mig att vara ute och flänga på tunnelbanor åt fel håll mitt i natten och han hade druckit i alla fall ett par öl. Vi hoppade av i Bredäng och där kysstes vi för första gången. Jag visste att han gillade mig, det hade jag förstått dagen innan när jag träffat hans familj för första gången. Vad jag inte visste var att jag gillade honom. Att jag kunde gilla honom. Men så stod vi där i Bredäng och någonting kändes genom hela ryggraden ner i tårna och allting ändrades. En massa fjärilar löpte amok i magen och det kändes lite som när man landar i vattnet efter att ha gjort en volt från bassängkanten.
Efteråt, när jag lyssnade på den där låten, kunde jag alltid plocka fram exakt den där vibrerande känslan i magen som fick mig att känna mig så otroligt mycket gladare än innan. Tänk att man ens kan känna så. Att jag känt så. Trots att vi gjorde slut gjorde den låten och den känslan mig glad ända in i november. Och nu kan jag inte känna den längre. Nu tycker jag bara om låten men känslan och pirret i magen är borta. Det gjorde mig sorgsen.
Rrrrrriingg!
Hihi, jag har fått en ny penna! Den ser ut som en röd kobratelefon! Så himla tjusig, tack mamma!
Småsaker förgyller ju alltid vardagen. Jag borde bli bättre på att göra sånt. Önskar att saker var lite annorlunda.
Om det var sommar
ph1. ffffound ph2. yours truly, not looking good mahah
Jag har just fikat utomhus. Ska snart åka med pappa in en sväng till stan. Jag tycker om att åka bil med pappa, vi sitter tysta och det gör ingenting. Om det var sommar skulle jag promenera från Slussen till Sveavägen 60. Där ligger ju Café 60. Istället ska jag ta tunnelbanan till samma adress. Solen går ner vid sex istället för nio. Men vi kan låtsas att det inte är så.
Klädkris. Jag vill inbilla mig att jag har färre klädkriser på sommaren men om sanningen ska fram är det inte så.
Måste stressa litegranna. Fanny ska bjuda mig på middag hemma hos henne. Cappuccino sedan med fint folk. Och en massa nattbus. Jo men livet är ganska fint. Om man bara har något att ha på sig.
l to the o to the v to the e!
Bruna ögon som är blå
Jag och fredagskvällar verkar inte komma överens riktigt. Så himla deppad kväll.
Jag har nog alltid varit en sådan där som man kan köra lite med. En sådan där vän som gör vad man ber om och anstränger sig oftast till det yttersta. Och jag har alltid tänkt att det handlar om att jag är lojal men det kanske egentligen har att göra med att jag är naiv. Rakt igenom naiv, lättmanipulerad och utan självdistans. Lojalitet har kanske ingenting att göra med att jag är en sådan där som svarar direkt på sms och som är noga med att ringa. Tagen för given. Det är jag det. Jag inbillar mig att jag får folk att må bra och att det får mig att må bra också. Oftast är det väl så.
Det tar alltid ett bra tag innan jag upptäcker om jag blir behandlad illa. Om någon är dum mot mig. Här är jag så himla blåögd. Jag tror på allt folk säger till mig. Kan inte för mitt liv begripa varför man skulle säga saker som man inte menar. Efter x antal gånger säger jag till mig själv att nu har jag fått nog, nu känner jag mig sviken för sista gången. Sedan, efter ytterligare några gånger sätter jag ner stortån. Därefter blir jag nog ledsen en eller två gånger till och sen har jag fått nog. Jag blir egentligen inte arg särskilt länge för Besvikelse och jag känner varandra ganska väl vid det här laget.
Jag tror att jag inbillar mig att saker är mindre än vad de är, att jag egentligen inte ska bli ledsen, jag har ingen rätt till det och därför är jag länge tyst om exakt hur ledsen jag blir över saker. När jag givit någon tio chanser säger jag "men alla förtjänar faktiskt en andra chans". Sedan blir jag lika ledsen som alla tidigare gånger när de sjabblar bort den också. Vissa människor förtjänar dem helt enkelt inte. Jag blir lika ledsen ändå.
Har alltid trott att folk kan ändra på sig. Att folk vill det. Kanske för att jag hela tiden vill förändra mig själv. Naiviteten slår till igen. Jag ser det jag vill se och det jag inte ser tror jag inte finns. Kanske är det så. Personer ändrar sig inte för min skull dock. Jag har kanske för höga krav. Och för höga förväntningar redan från början. Jag vet om det här hos mig själv. Jag vet att jag borde bli mer kritisk. Men det kanske helt enkelt bara är jag som inte är bra nog. Jag blir lika ledsen ändå.
Det här är ett sådant där långt inlägg som ingen orkar läsa. Tur.
Korrespondens med sommaren
För ett år sedan skrev jag ett första brev till sommaren. Jag fick inget svar men en himlastormande återförening blev det när min efterlängtade kärlek kom åter. Sommaren är, liksom kärleken, flyktig av sig och efter ett halvår isär nu är min saknad/längtan näst intill olidlig.
Sommaren,
Oh du ljuva sommarsol, jag vet inte vad jag längtar mest efter nu, den här gången. Magiska sommarnätter och allt de har att erbjuda eller varma dagar fyllda av skratt, solsken och en aldrig trytande energi. Parkhäng. Solglasögon. Bara ben och stråhattar. Jag älskar allt som hör dig till. Kära Sommaren, du får mig att födas på nytt. Tillåt mig att så djärvt påpeka hur mycket jag fryser utan dig, du är ju så het.
Dröj inte alltför länge, du vet lika väl som jag att vi hör ihop. Utan dig är jag näst intill ingenting, Sommaren, jag saknar dig! Min kärlek till dig kan aldrig dö, du tar fram det allra bästa hos mig. Du gör mig vacker, du för mig glad, du ger mig blondare slingor och bruna ben. Jag vill inbilla mig att jag tar fram det bästa hos dig också, jag uppskattar allt hos dig och skulle aldrig (särskilt inte i dessa kalla, svåra tider) ta dig för givet.
Du vet hur jag känner för Vintern. Om jag kunde, om jag var stark nog, skulle jag lämna nu. Jag kan inte. Vintern har mig i ett skruvstäd; jag kommer ingenstans, jag kan inte gömma mig. Vintern och jag är inte rätt för varandra, men du lämnade mig igen och då fanns den plötsligt där. Bultandes på dörren. Jag har känt mig så ensam utan dig. Jag ville inte släppa in Vintern men jag kände mig tvungen att själv ställa mig, huttrandes, utomhus. Du vet inte hur jag lider utan dig.
Snälla kom tillbaka, jag lovar att göra allt jag kan för att varje ögonblick ska bli minnesvärt bara du gör så att det inte regnar så mycket. Du vet hur mycket jag lider när det regnar.
Jag vill ha dig, jag behöver dig
xoxo, yours truly
Shout Out Louds
