olika bilder

fördomar, de finns överallt och om någon har en förutfattad åsikt om dig kan det vara svårt att ändra på den. egentligen handlar allt om bilder, den bild vi ger av oss själva, den bild folk får av oss och, kanske viktigast, den bild vi har av oss själva. normal, vad är det egentligen? och varför är vi så besatta av att allt och alla ska vara normala? igen handlar det om bilder, träffar man en ny människa har vi två "val"; antingen är vi oss själva och hoppas att personen tycker att vi är tillräkligt normala för att vilja träffa oss igen, eller också kan vi spela; låtsas vara någon vi tror att personen skulle gilla. bilderna varierar beroende på hur vi känner oss, vi kanske ger en person en bild av oss och en annan bild till en annan person. om vi ger samma bild till två olika personer kan vi nog räkna med att de ändå har tolkat bilderna olika, personerna har ändå fått olika uppfattning om oss. den viktigaste bilden är bilden vi har av oss själva eftersom den kan förändras så mycket och det är inte förän vi är säkra på den bilden som vi kan börja visa den bild vi helst vill visa folk. jag anser att jag inte är vad som vanligtvis klassas som normal, men eftersom jag är nöjd med den bild jag har av mig själv har jag bestämt mig för att visa den bilden, alltid, inga fler spel, och nu kan jag bara hoppas att du inte har något emot att jag inte är "normal", utan kan tolka min bild på rätt sätt för att vilja träffa mig igen. och annars kommer jag över det eftersom du samtidigt ger mig en bild av dig som jag i min tur ska tolka på bästa möjliga sätt.  

hopplös romantiker

vad skulle vi vara utan romantik? hur skulle allt vara utan de där sprudlande känslorna vi får när den där speciella personen gör eller säger något så fint så man inte vet var man ska ta vägen? och om kärlek inte fanns, skulle ju inte vänskap heller finnas. vänskap är ju en annan sorts kärlek bara. men var går gränsen? gränsen mellan vänskap och romantisk kärlek är farlig. för det är när man riskerar vänskapen som man riskerar att bli sårad. 
många säger aldrig hur de känner för någon, de är rädda för att bli sårade. om man inte satsar kan man inte vinna. men man kan inte vinna varje gång. "kärleken finns alltid, det är bara objekten som varierar". att vara ensam och känna sig oälskad är nog den värsta känslan. man tappar hoppet, det är meningen att jag ska vara ensam. det är oftast då man hittar det, hittar den där personen eller är det personen som hittar dig? hur länge dröjer det innan du hittar mig? eller finns du redan mitt framför ögonen på mig, det är bara jag som blundar? visa mig att det är du, visa mig att det är värt det, värt att riskera vänskapen bara för att jag älskar värmen från din hand i min hand...

framtiden väntar inte

framtiden, jag kan inte låta bli att oroa mig för den. framtiden har alltid varit långt borta men nu närmar den sig som ett stort mörkt åskmoln. hjärtat dunkar snabbare, pressen blir allt större, snart är framtiden här och alla problem man inte behövde tänka på då finns nu. tid, jag vill ha mer tid! kom inte än, framtiden, inte än! stressen över framtiden och tiden är mer än jag orkar just nu. jag vet ju att när åskmolnet väl är här kommer det inte försvinna, för då kommer framtiden vara nu och nu kommer vara då. jag kommer sakna nu, men en del av mig, den vuxna delen, längtar till framtiden, till besluten, åskan och nuet kommer vara dået som betydde så mycket eftersom jag upplevde det med dig. om du vill kan vi vänta på åskmolnet tillsammans, lämna dået och leva i nuet, tillsammans, i framtiden...     


you're the ostrich, i'm the x-man hero

Du är mitt ljus. Så enkelt är det. När du inte längre finns vet jag inte hur jag ska klara det. För utan dig är jag ingenting, med dig är jag något. Vi gifter oss, bor i ett rött hus och skaffar hund, barn och Volvo. Din syn på verkligheten är annorlunda, bättre och bara jag förstår dig from time to time.


Det mest givande samtal vi haft:


"att ta tillbaka ett ex är som att värma gårdagens middag, Johanna, vi vill inte ha gårdagens middag, vi vill ha ny fräsch mat från en restaurang."

"ja men tänk om du sitter på restaurangen och ska beställa in ny mat, och så kollar du på menyn... jag vill ha fläskfilén, tänker du, men jag vill inte ha café the paris sås jag vill ha bearnaise sås..."

"nej, café the paris är godare, och jag vill dessutom ha lövbiff!"

"café the paris sås är jättegott på sallad."

"jaa, visst är de!"

"okej, men du sitter med din lövbiff och jag sitter med min fläskfilé och så ska du välja tillbehör, och du vet att du vill ha lövbiffen men du vet inte vad du vill ha för tillbehör, du vet inte om du ska välja något annat på grund av de kokade morötterna eller om de får duga."

"men då tänker du, jag ska nog prova kokade morötter och då får de duga och sedan om maten är dålig och du sedan spyr upp den då kan du tänka på de där morötterna och så tänker, aldrig mer morötter så vet du det till nästa gång du ska beställa. Så jag tycker att du ska provsmaka morötterna och om du känner att de inte duger så kan du gå därifrån och så slipper du tänka på vad du kanske missade."

"så du tycker jag ska provsmaka innan jag går därifrån?"

"jaa, för då kanske du märker med tiden att de där morötterna inte spelar så stor roll för allt det andra var så gott."



Tack för att du alltid finns där för att hjälpa mig lösa mina problem, nu vet jag precis hur jag ska lösa det här!:D vad skulle jag göra utan dig?!<3


att synas utan att verka

ensamhet. ett ord som kan kännas så mycket och betyda ännu mer. ensamhet. alla känner sig nog ensamma någon gång i livet. ibland kan det vara skönt att få vara ensam, att få andas egen luft ett tag. men när vi andats klart, då vill vi inte längre vara ensamma, då vill vi synas, höras och uppskattas. det är det vänner finns till för. vi skriker "se mig" så blir vi sedda, "hör mig" så blir vi hörda. men det där med uppskattningen då? det är svårare... för att få känna oss behövda och uppskattade måste vi jobba lite själva, förtjäna andras uppmärksamhet. dessutom är det svårare att känna andras uppskattning om vi inte uppskattar oss själva först. om jag börjar uppskatta mig själv kommer du också uppskatta mig då?   




 

tiden kommer, tiden går

vad hände med all tid? nyss hade jag en massa tid, tid till allt jag älskar och alla jag älskar... nu har tiden runnit ut i sanden som det heter och här står jag packad som en törstig kamel med skolarbeten... min mormor sa alltid när jag var liten, "den som spar, han har" och nu har jag sparat allt jobbigt till sist, nu är tiden ute. jag måste vinna tid igen, så jag har tid över till dej som betyder mest av allt för mej...

Mimmis inlägg

jag älskar dig säger:

när ska du skaffa blogg då ?

naawww säger:

typ i veckan jag lovar men nu måste jag börja plugga 24/7 så att de ser någolunda ut på utvecklingsamtalet..

jag älskar dig säger:

men du

jag älskar dig säger:

fixa den nu, skitsnabbt så har du det gjort

jag älskar dig säger:

då får du en sak minder att tänka på

jag älskar dig säger:

jag fixar den åt dig nu.


så nu har jag lovat att fixa blogg till Johanna här, så nu har jag gjort det för jag håller alltid vad jag lovar, nästan.

BARA FÖR ATT JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET GUMMAN.
 

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0