sista natten i min egna säng.. jag åker till gotland imorgon, är borta en vecka. jag har packat men får inte glömma laddare och sånt till mobilen! alla vet nog vilken viktig dag det var idag? nk-rean började klockan 7 så jag steg upp vid 5. några minst sagt fina fynd gjorde både jag och min mamma men man blir verkligen slut efter en sådan shoppingrunda! när vi kommit hem från stan packade jag ner några grejer till och rippade lite låtar till min mobil. sen tog jag en paus från allt det och gick en promenad med johan och william. det är allt ett par sköna grabbar! nu måste jag lägga mig, båten går vid 11 och jag måste fixa lite grejer till imorgon bitti. om vi inte hörs på ett tag; ha det toppen alla där ute! ha en fortsatt bra sommar!!!!  

nu har jag just kommit hem efter att ha varit och grillat mashmallows med ett gäng sköna typer på ett berg (av diverse säkerhetsåtgärder tänker jag inte säga var, men en fantastisk utsikt över stockholm och en underbar solnedgång fick vi i alla fall njuta av). nu luktar hela jag rök och jag har hängt jackan på vädring. vi var inte så många som det från början var tänkt men det var jättemysigt och vi fick oss många goda skratt. fast en sak måste jag säga om mashmallow-grillning; det är minst sagt en konst att få den sådär lagom bränd och perfekt! men gott är det hur skillad man än är! sov gott hörni, eftersom jag och nicci inte fick tillräckligt med sömn natten till idag tänker jag gå och lägga mig nu.

p.s! vad skulle jag göra utan dig nicci? du är en underbar bästa vän och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har dig!
<3<3<3<3<3<3

hejhej! nu har jag inte skrivit eftersom jag varit både upptagen och trött på kvällarna efter att jag jobbat. sista dagen var i torsdags och då ville det sig så illa att alla mina skyddslingar hellre ville ha philip och johan som ledare än mig! här anstränger man sig för deras skull men de föredrar någon som kastar mat och saft på mig! ganska roligt att jobba trots allt men nu ska det bli skönt att få sova ett par veckor framåt.

efter att jag slutat jobba i torsdags åkte jag för att ta emot max när han kom i hamn med en stor båt som han åkt på under sitt konfirmations-seglarläger. det är lustigt när man inser att man efter bara ungefär 10 dagar ifrån någon faktiskt saknar någon så mycket att man byter ringsignal till en jättekonstig som max och felix skickat. efter att ha kramat om max åkte jag till frida för att äta middag med henne och amanda, sista kvällen med dem innan jag åker på tisdag och frida åkte i natt. 

midsommarafton igår alltså. hoppas alla hade roligt! max och nicci var här med sina familjer och vi hade jätteroligt! fast jag somnade i slutet av kvällen framför I am legend med will smith. på eftermiddagen agerade jag och max lek-ledare nere vid midsommarfirandet. tack max för att du är så lojal och underbar! vad skulle jag göra utan dig? tack för hjälpen.

nicci har sovit här och vi har knappt sovit! vid 3 tiden var vi fortfarande vakna och nu ska nicci iväg och jobba och sen ska vi ut ikväll, jag kommer vara helt slut! tack och lov att jag ska till gotland nästa vecka så att jag kan sova ut! då ska jag passa på att träffa zorba också. uncerbara nicci ligger på min säng nu och spelar låtar ur sin mobil. dags för henne att gå till tåget nu, tyvärr. det är så härligt att träffa henne hon är så fantastisk!!!<3<3<3<3<3

idag har jag alltså jobbat i 6 timmar mellan 9 och 3. efter det åkte jag och köpte det där pudret och en till tony&guy hårinpackning (om ni såg mitt hår skulle ni förstå!) just nu är jag alltså någon slags innebandy/lek-ledare för tjejer i 8 års åldern, vilket är helfestligt faktiskt. det enda jobbiga med den åldern är att de kan bli lite gnälliga. nu ska jag lägga mig och börja på en ny bok, jag läste ut en igår och den var helt okej om man jämför med den där knasiga boken jag berättade om. men först ska jag svara på ett mail från krille som ligger och ropar på mig i inkorgen! ha det bra allt fint folk därute! 

när jag känner mig alldeles för slö för att göra någonting, ni vet när man känner att bara tanken på att stiga ur soffan gör en dåsig, då tvingar jag mig själv till sist att sätta mig och skriva. för då får jag ny energi på nolltid. synd att jag inte tog mitt förnuft till fånga förän så här sent på dagen. egentligen ville jag åka till sickla för att köpa ett id mineral makeup puder och lite annat men tanke på att gå till tåget fick ögonlocken att bli allt tyngre. jag antar att det inte bara var jag som skrek av ilska när spanien gjorde sitt 2-1 mål i de sista sekunderna av matchen igår? så synd och onödigt så det finns bara inte! (jag känner redan hur lusten att strosa upp och ner på kungsgatan blir allt större, synd att jag ska jobba nästa vecka) och sendan så måste jag bara kommentera hur kul det var i matchen holland-italien när henry precis gjort frankrikes mål och innan de ens hunnit ta emot alla applåder och kommit tillbaka ner på jorden, hade holland gjort ytterligare ett mål och dessutom ett riktigt snyggt sådant, henrys mål var ett sånt där stötdämpar-pet-mål som jag kallar det. vem hade kunnat tro att jag skulle sitta och kommentera em-matcher i min blogg? inte jag i allafall...
imorgon är det dock slut på allt sovande och slappande; klockan 8 ska jag vara på jobbet. men det ska bli roligt så jag deppar inte för det. det var nog det jag var tvungen att få ur mig och gissa vad? jag har redan en massa energi. faktum är att jag nog ska övertala min pappa att skjutsa iväg mig så att jag kan införskaffa övanstående förnödenheter. vi får se om jag lyckas, det ser tveksamt ut med tanke på att han inte fyllt sitt energi förråd genom att blogga!

aj aj aj! jag har varit i stan hela dagen lång med mina femtedelar och firat tess födelsedag. smart som jag är tog jag på mig högklackade skor, vilket från början var en dålig idé men som blev ännu sämre eftersom jag redan hade skavsår stora som hajtänder efter att jag hade mina guldfärgade skor på mig när jag träffade amanda i onsdags. men det var snyggt och som morfar brukade säga; "ska man bli fin så  får man lida pin." vi träffades alltså vid halv 1 tiden och efter lite lönlöst protesterande gick tess med på att ha på sig den vita t-shirten som vi skrivit 'kyssar 5 kr' på framsidan och 'jag fyller 17, ta mig på röven' på baksidan. sedan började vår vandring runt bland alla sommar-reor på diverse butiker och efter att mimmi dykt upp lite sent (surprise, surprise) så var cikeln sluten. trots att fötterna började värka tidigt, bytte jag inte skor men vid 4 tiden var jag tvungen. när vi skulle fika hade jag världens sug efter iste så jag drack iste med persikosmak, underbart! jag har också införskaffat ett vitt ribbat linne med knappar från monki och så hittade jag en liten hårinpackningsak från toni and guy för bara 30 kronor! lyckan ler och det bästa är att jag fortfarande har mina besparingar kvar! jag funderar starkt på att köpa en sådan kamera som amanda har för jag vill ha fina bilder med mig hem från italien så det vore perfekt med en 12.någonting-pixel kamera!
nu ska jag tappa upp ett fotbad till mina stackars torterade, ömmande fötter och så ska jag se om filmen juno, tror jag, den är ju bara så bäst!!
   

är det inte underligt att man får skavsår på exakt alla tår när sommaren anländer? jag har just kommit hem efter att jag barnvaktat sedan klockan 4 på eftermiddagen. jag tittade på matchen mellan polen och österrike efter att ungarna somnat (max kommer bli så stolt när han hör detta) och jag kan ju som bekant inte särskillt mycket om fotboll men vad jag kan säga är att österrike hade alldeles för dålig teamwork och polen blev för kaxiga på slutet. sedan är det en sak jag tänkt på om fotboll; om vi säger att tre personer hjälps åt att passa och jobba upp bollen till målet och en fjärde kille kommer med foten som en slags stötdämpare och får bollen i en annan riktning, vilket i sin tur resulterar i att det blir mål, ja då är det kille fyra som sträcker upp händerna i luften med ett blandat 'jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag gjorde mål jag är bäst' och 'gud så skönt, nu är vi närmare seger'-uttryck i ansiktet innan alla andra kastar sig över honom med kramar och pussar. trots att han bara agerat stötdämpare... 

bra dag vi hade i alla fall, även om det kändes som om någonting hängde i luften. jag tror att vi båda två vet men inte säger någonting för att det är säkrare såhär. eller för att vi båda två egentligen är nöjda med vår vänskap. eller inte nöjda men... bekväma, vi är båda bekväma med vår nuvarande relation och därför blir det så här. sedan är man väl alltid lite så att man inte vill löpa linan ut eftersom man i regel är rädd för att bli sårad och ensam. varje gång jag tror att jag listat ut dig och tror att jag vet hur jag vill/ska göra så ändrar du dig. jag har gott och väl visat hur jag känner. nu är det din tur. 6 veckor är en lång tid. vi får se om du är värd det. 

alltså, det är hemska nyheter att hutlsfreds festivalen drar in så lite pengar! tänk om de kommer lägga ner innan jag och mina femtedelar hinner åka dit! snälla ni som inte har något för er och pengar till biljetten över; åk ner till hutsfred och var med när festivalen drar igång i eftermiddag!

nu tänker jag ge mig i kast med att dagensungdomar sover bort hela dagen. för mig är det oförståeligt hur man kan sova längre än till klockan 10 på förmiddagen. idag har jag varit vaken sedan klockan 7 och, okej jag medger det är i tidigaste laget även för mig, nu sitter jag och väntar på att en viss sömntuta ska vakna så att mina planer för dagen kan gå i lås. det är underligt om man tänker på att ordet 'sjusovare' används för att beskriva någon som sover till sent. det måste ju ha uppkommit då man förr i tiden gick upp vid 5-6 tiden för att mjölka korna och någon som sov till sju hade fått sig en rejäl sovmorgon. men hur kan det komma sig att ungdomar har en sådan dygnsrytm att de är vakna på natten, när det är mörkt, och sover på dagen, när det är ljust? jag kan bara sova om det är mörkt, helst ska det vara kolsvart, då sover jag som en stock. men tillexempel mimmi är ett prakt exemplar av en sådan person som säger 'god morgon!' när klockan passerat två på eftermiddagen. detta är bortom mitt förstånd... 

och nu ska jag sist men inte minst skriva lite om det stående bekymret som handlar om huruvida jag är tillräckligt spontan eller helt enkelt inskränkt... tänk om mitt liv vore en film och någon annan skrivit manus, någon annan skulle säga åt mig vad jag skulle göra. om det här vore en film så skulle jag kunna göra en massa saker, och någon annan skulle kunna tänka på alla konsekvenser, eller inte tänka på de alls eftersom det bara skulle vara att skriva om handlingen när jag gjort bort mig. jag önskar att regissören eller manusförfattaren kunde säga till mig "tänk inte på vad som kommer hända, det här är rätt för dig" och då skulle jag helt enkelt veta att det var det. för det är ju manusförfattaren som bestämmer hur slutet kommer vara eller vad som ska hända när det spelas lugn musik. jag vill ha ett lyckligt slut. men har ni tänk på att man aldrig tänker vidare på lyckliga slut? i en romantisk film slutar det med att de får varandra på slutet; de kysser varandra och går hand i hand mot solnedgången. därefter går publiken ut med ett fånigt litet leende och tänker på hur underbart det där skulle vara om det hände en själv. men som dagens samhälle ser ut kan det ju lika gärna sluta med att de gör slut. de lever lyckliga i alla sina dagar men tänk om det bara är en månad eller så. tänk om de slutar vara lyckliga efter inte alls lång tid och gemensamt bestämmer sig för att göra slut. man tänker att slutet är när de löst konflikten och sagt de tre magiska orden "jag älskar dig" och leende ska bygga upp sin framtid. man tänker inte på hur det kommer gå sen, när eftertexterna har rullat vidare. för det är inte slutet. att de får varandra är inte slutet. och om man då tänker på det mitt liv som en film så kanske publiken tror att det tar slut om jag inte tänker på framtiden och konsekvenserna just nu, utan bara gör som manusförfattaren säger. jag vet att det inte är en film och därför kan jag inte strunta i konsekvenserna utan måste tänka på hur det påverkar. nå, tyck till själva, inskränkt eller inte? spontan kan jag då i alla fall inte kalla mig!

jösses, klockan är redan tio i fyra... hela dagen bara försvann! jag åkte runt 11 tiden in till stan för att träffa amanda för att fika och fixa lite saker och sedan åkte jag med mamma ut till kungens kurva. kan ni tänka er vad som hände igår? jag struntade i matchen (förlåt, max!) och läste min bok istället och den blev nästan bra där på slutet! jag var tvungen att läsa ut den men den gick från dålig till ganska okej på några kapitel! jag skulle inte rekomendera den men det var ju trevligt att det kämpade sig upp några trappsteg de sista. mödosamt skrivna kapitlen. nu ska jag snart förbereda middagen eftersom sam kommer på middag ikväll.

det var någonting jag reagerade på idag, en sådan där vardags-sak man stör sig på ibland men just nu glömde jag bort vad det var eftersom jag sitter i telias telefonkö. plats 60 i kön... jag kommer sitta hela kvällen med telefonen trykt mot örat! som phoebe i vänner, säsong 3, om någon sett det avsnittet. jag kommer inte ihåg vart det är hon ska ringa men det är samma avsnitt som ben stiller spelar rachels date som skriker på ross. det tycker min pappa är jätteroligt och även om jag också tycker det, brukar jag mest skratta åt honom när vi ser det, bara för att han tycker att det är så roligt. 

nu ska jag koncentrera mig på telias telefonkö, tänka sig jag har plats 55 nu.. jag kanske blir klar innan middagen.  



jag och amanda en mindre regnig dag på karlaplan :D

idag har jag varit så lat... jag var inne hela dagen men jag var faktiskt duktig nog att jag både bäddade sängen och dammsög övervåningen på huset. nu sitter jag med en efterlängtad hårinpackning och ska nog lägga mig och läsa min ganska tråkiga bok. det är en sådan bok som skulle kunnat vara bra, om den bara inte var så rörig! den handlar egentligen om en person men sen flätas en massa andra in och det är svårt att hänga med. sedan hatar jag även böcker där texten på baksidan inte stämmer ihop med boken. jag borde egentligen bara sluta läsa den men jag är som min mamma; om jag börjat läsa en bok måste jag läsa ut den (förr eller senare, i alla fall). som tur är har jag bara en tredjedel kvar, sedan ska jag ägna mig åt bättre böcker.

har ni tänkt på hur lätt man fastnar i ett visst mönster? och hur det känns som om man vill bryta det men ändå är det så tryggt på något sätt att man inte orkar? som om man står och velar mellan att göra någonting och att inte göra någonting. jag måste bestämma mig. jag börjar få slut på tid. för mitt bekymmer (inte problem, det är absolut inte ett problem) kan inte vänta flera veckor, det om något orkar jag inte. okej, det var nog allt för nu, jag funderar på att se klart på em-matchen så blir max och felix nöjda men å andra sidan; jag kanske ska läsa klart denna pina till bok istället? å, alla dessa val i livet! men för att citera hedlund (och "plötsligt i vindslöv"); "...det är precis som golfen; det enda som kan hända är att jag slår ett dåligt slag. det är inget jag dör av." sov gott hörni!

så nu är sommarlovet här... även om det inte känns så. igår var skolavslutningen och precis som jag förutspått grät jag som ett litet barn... jag kommer verkligen sakna min klass. det känns så himla konstigt att tänka att jag aldrig någonsin mer kommer sitta och filosofera med felix, max och hedlund på onsdagseftermiddagarna eller att jag inte kommer träffa mina femtedelar varje dag. det känns overkligt helt enkelt! det här har varit min rutin i 6 år; att komma till skolan och träffa samma människor dag ut och dag in. nu måste jag ändra mina rutiner och sådant gillar jag icke! inte ens i onsdags fattade jag att det faktiskt var Den Sista Dagen med min fina fina klass. idag tänkte jag igenom alla planer inför sommaren och tänkte "...jag åker då, han åker då och sen kommer hon hem... fast det gör ju inte jättemycket om jag inte hinner träffa alla så mycket eftersom vi ses igen till hösten." sedan kom jag på att det gör vi inte och då fick jag panik och började frenetiskt planera så att jag kommer hinna träffa så många som möjligt innan diverse resor utomlands påbörjas.

det känns som om vi hela tiden följt samma breda väg, vi har varit på väg åt samma håll och utvecklats i samma takt. självklart kommer vi att hålla kontakten, jag är inte hel utan mina fyra femtedelar (vid namn mimmi, tess, frida och amanda). jag tänker hela tiden att vi kommer hålla ihop nu och fortsätta utvecklas i samma takt, hela livet ut. jag tänker att vi kommer finnas där för varandra när vi kommer till alla dessa vägskäl i livet, vi kommer alltid vara på väg tillsammans. men idag insåg jag att vi precis kommit till det första vägskälet; vi har gått samma väg i 6 år och nu har den första korsningen kommit. nu är vi på väg ut på okänd mark, vi har alla valt varsin väg och går nu med osäkra steg framåt för att se vad som väntar. istället för att kunna vända på huvudet och säga till varandra "titta, en hare", går vi nu med mobilerna pressade mot våra öron för att kunna utbrista "det går en hare på min väg!" och hela tiden kunna berätta vad som händer på just vår väg. det kommer inte vara lika enkelt men jag vill tro att vi kommer lyckas. sedan tänkte jag steget längre; på alla kommande vägskäl som ligger framför oss. hur tidskrävande kommer våra jobb att vara? vem kommer flytta utomlands? kommer vi kunna fortsätta utvecklas i samma takt om vägarna delar sig längre och längre från varandra? det måste vi... allt annat är otänkbart. nu står vi vid det första vägskälet och är tvugna att dela på oss. jag vill inte släppa men jag måste gå min väg och kan inte dra med er efter mig in på den. det här är livet. men det är tack vare er som mitt liv är underbart. våra vägar kommer korsas, inte av en slump utan för att det är vi som formar dem. jag önskar vi kunde fortsätta på samma väg ett tag till, men det kan vi inte och nu måste jag oroa mig för att min mobilräkning kommer stiga ytterliggare när jag ska hålla koll på era vägar och berätta om min. men det är värt det, bara ni finns nära till hands. tack för den här vägen, jag älskar er mer än någonsin<3<3   

åh, så underbart! här ligger jag på en filt i gräset och lyssnar på perfect time a day med howie day. egentligen gillar jag inte sån musik, den är lite lam, men idag passade den utmärkt! jag ska ligga här hela dagen har jag bestämt; bara ligga och lyssna på musik och sola hela dagen. egentligen skulle vi åka in till stan och fira lubbes födelsedag genom att gå ombord på vasa skeppet men ändrade planer, tack och lov för nu kan jag jobba på brännan istället! ha en skön söndag, sola bort baksmällan är mitt råd till alla partyprissar!!!