En plein air

Tänkte sammanfatta min helg lite. Det var nämligen en sådan där himla fin helg som man inte vill ska ta slut och som man inte heller vill glömma.

Det fina började efter klockan 13 på fredagen. Det var ju som bekant skriftligt nationellt prov i svenska under fem makalösa timmar av ord, ord, kaffe och ord. När det väl var avklarat gnuggade Johan och jag händer av förtjusning hela vägen till Slussen. Därifrån tog vi nämligen bussen i cirkus en timme till Djurö.


Såhär ser det ut när man knallar från bussen. Hjärtat skuttar lite, typ.

Praktiskt taget omgående satte vi oss till rätta i köket och plugg-helgen kunde äntligen börja!

Johan var som vanligt tokigt söt, svårt att välja endast en bild men här är han.

Efter ett par timmars plugg behövde vi frisk luft. Potatiskanon var för tusan det enda rätta i det läget, alltså. Vi smög iväg till ICA, aktade oss för fjortisar, och införskaffade potatis och andra väsentligheter. Sedan drog Johan på sig den snyggaste av jackor och detta hände:


Jag fotade inte så jättesupermycket för det var så fantastiskt roligt!

Åter ett par timmars pluggande plus väldigtväldigtväldigt god middag. Kvällen avslutades med min favoritfilm och kvalitetstid med världens bästa vän.

Dagen därpå gjorde vi matematik lite roligare än annars genom att sitta ute i solen och räkna siffror.

Sen gick solen i moln och då gick vi in och hade grimarstävling för att orka med ännu mer tal i form av kontering... Föga förvånande vann jag:

Bjuder på den, HAHAHA!

Johan provade tatueringar, haha, och sen tog jag bussen hem igen. Myste med pappa, Laris och en film och på söndagen träffade jag den här killen,
, ett tag för att repa en låt men det slutade med en mycket bra musikdiskussion! Därpå for jag iväg in till stan och mötte upp den här killen nedan, som är hur söt som helst och som jag numera kallar pojkvän! Vi åkte till hans hemtrakter och hade det allmänt braaa.

Och det var den helgen. Fin som en luftballong faktiskt! Nu ska jag återgå till min franska grammatik ett par timmar till, lid med mig gott folk, lid!

Everything seems perfect from far away



ÅH. Vad det är tråkigt att vara sjuuuk. Men jag dricker te, skriver på mina noveller och kollar på film. Mitt täcke och jag har numera vuxit fast vid varandra. Jag slipper i alla fall frysa.

Imorgon är det uppsatsskrivning i fem timmar som gäller och sen åker Johan och jag till Djurö för att plugga praktiskt taget hela helgen. Det behövs! Är så fruktansvärt stressad just nu. Men lite skoj ska vi väl hinna med också. Vi ska se New York stories för att bounda ännu mer, haha. Man kan aldrig bli tight nog men Johan är toknice.

Triste mais vrai


Jag försöker mig på popkonst i äkta Andy-anda.

På väg till skolan idag kände jag mig lite nostalgisk och ville påminnas om mitt forna skatepunks-jag. Med skatepunks-jag menar jag (förstås) den där tiden när jag hade på mig en enorm Simple Plan-tröja över rosa klänningar och hoppade upp och ner för skolans trappor med ovanstående bands allra bästa låtar i öronen. Mahah. Konstigt att jag nu tycker att musiken är lam men texterna går fortfarande att känna igen sig i. Världsliga problem verkar tydligen förfölja en livet ut. Men det var väl å andra sidan inget nytt.

När man som tolvåring dyrkar sångtexter till döds är det ungefär som att ta fram cykeln på våren när man sätter på en gammal låt. Texten forsar fram i huvudet och plötsligt är man tolv år igen. Tolvåriga Johanna är svår att beskriva så jag tänker inte ens försöka.

Nu ligger jag hemma framför teven och håller på att bli mer och mer sjuk för varje minut som går. Charles har väl smittat mig men det gör inget för han är söt och det var länge sen jag var sjuk. Måste dock bli frisk inför svenska nationella i fem timmar på fredag. Looking forward to it.

A heart beats until it stops


pic1&2: tumblr.com

Det har dykt upp någon som sätter en guldstjärna i kanten på varje dag. Och som vanligt är jag alldeles för komplex. Vill våga chansa. Håll tummarna..

Fjädrar, sinnesfrid och Snobben-lakan



8 dagar på Gotland får en att uppskatta Stockholm ännu mer än innan man åkte. Men det var behövlig vila. Och väldigt mysigt! Lovet fylldes av promenader, sömn, bilkörning, mys, en get together hos Carro och bio med kusinerna.

Nu är det direkt full rulle igen. Sista spurten; minst fyra grejer per vecka, det är tre veckor kvar på teater kursen, åtta veckor kvar i skolan och Aleval fyller arton om två dagar. Tid har man alltid för lite av. Men lovet var fint.

Den 5 april 2010

Såhär bra mår jag när jag är här. Bilden är förvisso tagen på Dalarö men jag är på Gotland och livet är fint. Om två dagar kommer en väldigt fin pojke hit och hälsar på mig, mahah. Ibland har man tur. Särskilt med tanke på att det snöar i Stockholm!

RSS 2.0