It is what it is

Nu har jag varit passiv! Men det har varit så mycket.. Jag stannade hemma idag, var så fruktansvärt trött och tänkte att jag skulle få mer gjort hemma än i skolan. So true, har gjort en hel drös med franska.

Helgen var himla fin. Fredagen spenderades återigen i Västerhaninge hos Carro; bra musik, sköna människor, okristligt lite sömn. Åkte därifrån på lördagen för att träffa släkten och sedan kom Italien-Gustav förbi på middag, supermysigt. Söndagen... ja... Den dumma filmanalysen hängde väl över alla som ett ondskefullt åskmoln men jag blev klar innan deadline. Toupérade håret för att inte bli tokig. Det kanske redan är för sent dock...

Nu vill Issie gå ut och jag vill ha mer te. Glöm inte att kika in på En röd termos! Jag måste fixa designen på det här stället...

cravings.

Bon matin!

God morgon! Här sitter jag och äter frukost och ska inte åka till skolan förrän om en timme! Nu har jag nog varit duktig och satt klockan på för lite sömn, tänker ni men nehej, jag har gått upp i extra god tid för att hinna äta frukost! Så nu sitter jag här, bussen går om en timme och jag äter frukost. Jag älskar att ha gott om tid. Det viktiga är att inte slösa bort den. Då undrar ni kanske varför jag sitter här, haHAHahah. Nej, jag är lite trött fortfarande. Tack och lov för kaffe.

Jag kommer inte ihåg senast jag drack en latte!!!!!!11!! Fruktansvärt, fruktansvärt, om min ekonomi tillät mig skulle jag rusa och köpa en nu på momangen. Men det går inte.

Ekonomiprovet skall skrivas imorgon, could I be more nervous!? (Vickis skulle tycka att det där var himla roligt.)
Just nu lyssnar jag på min Spotifylista som heter Knark. Ni kan få den av mig! OBS! Det är väldigt deppigt knark...


Nu har jag ätit frukost i en halvtimme. Underbart! Hälsa på här mina vänner!

Hej noveller!



Idag besökte jag Södertälje. Riktigt skoj hade vi! Grattis på födelsedagen mamma!

Jag har nu bestämt mig en gång för att alla börja må bra igen. Sitter just och pratar med Johan om vad en kommande novellblogg ska heta.

Hoppla! Nu finns den! Hejnoveller.blogspot.com
Tänk vad Johan får mig att hitta på för dumheter. Hoppas ni följer med dit också! Självklart är jag kvar här. 

"Det här är i så fall en väldigt konstig film"

Helgen vad rätt grym! Detta är vad jag har gjort:

- fixat en överraskningsfest för Carro som fyllde 17. Awesome.
- blivit stucken under foten av en geting på ovan nämnda fest. Ajajaj, men är det sommartema så är det.
- givit Johan en vinylspelare. Jag ska få en röd termos.
- sytt fyra gardiner.
- fått besked om en oexponerad film. Därav fått hjärtat krossat en aning.
- promenerat i Observatorielunden.

Jag älskar Observatorielunden. Får jag bara välja en plats i Stockholm som jag tycker bäst om är den nog mitt val. Observatorielunden har allt. Jag menar, bara namnet är ju underbart. Och dessutom är det vackrast på hösten. Se själva.

Ny måndag imorgon. Sleep tight!

Rewind


Jag idag. Man ska vara glad när man kan.

Man måste våga göra saker. Våga se framåt, våga visa känslor, våga säga fina saker. Våga, våga, våga. Annars finns risken att man vaknar en dag och allt som betydde någonting är inte kvar längre, alla hinder kom ivägen och kvar står man med fina ord som aldrig hann bli sagda. Man borde våga. Det finns mod och det finns tvivel. Det finns omtanke och det finns rädsla. Det finns leenden och det finns blickar.

Jag tror att det 'jag' som definierat mig har gått i ide och kvar finns någon som tvivlar och inte vågar. Någon som aldrig känner sig viktig för någon, allra minst för sig själv. Jag vill ruska om det 'mig' som jag tycker om och säga "vakna!", jag vill väcka alla glada känslor som domnat bort så att jag nästan inte känner dem inuti mig längre. Jag vill känna mig "bra nog" igen. Jag vill känna mig viktig för någon som är viktig för mig. Jag vill våga.

Gosh.

Picking up the pieces 
Of the wreck you went and left

Alltså

Imorgon ska jag vara med den här killen. Johan. Han är helt okej.
¹
²
³
Ikväll lyssnar jag på den här skivan, total awesomeness, check it out! Nu ska jag läsa Stolthet och fördom resten av kvällen och sova tidigt.

En update från plugghörnan

Heje. Idag är vi lediga. Wihoo. För min del innebär det att jag sitter här i TJ's soffa och pluggar ekonomi. Ekonomi, ekonomi, ekonomi. Omprov på grund av ett hemskt IG om en vecka och vem är då bäst på att hjälpa om inte pengagalningen himself? Nu har vi varit igång sedan klockan 8,; räknat bugets, ätit frukost och luktat på TJs nya bowlingklot. Som luktar kanel. Mahah.
Dags att återgå till likviditeten. Skoja, nu ska TJ putsa klotet. Jag öppnar Excel.

Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån

Dagen har främst bestått av att sy. Sy, sy, sy. Och trots att det kändes så ansträngande och var en hel dags arbete så går det inte att komma ifrån att det är otroligt avslappnande. Man för väldigt ont i ryggen och det är pilligt med trådar men jag känner mig som en ny människa när jag sytt en raksöm.
Anledningen till denna bravad var då att familjen fick någon form av knäpp medan jag var borta igår och barnvaktade. Jag kom hem vid nio på kvällen och det var om-målat. Gult. Jättefint! Så jag har då sytt en gardin, två kuddar och två dynor. Jag passade också på att sy om en kjol lite grann.
Jag tror att jag ska försöka skriva lite ikväll, det blev en kurva i rätt riktning idag. Och självklart ska det upp tavlor och grejer...

Här kan jag ju inte sitta!

Förra året. Idag gick det dock lite bättre vad gäller åkning och vi var väl lite mer fashion än såhär, haha. Kungsträdgården är så fin, så fin.
Låt oss prata om tid. Jag tycker om tid. Har vanligtvis tre klockor på mig. Fyra med mobilen inräknad. Gott om tid är ju trevligt, inte som imorse när jag fick bråttom, glömde mobilen och väskan gick sönder när jag sprang till bussen. Jag ser oftast till att jag har för mycket av den varan. Tid alltså. Det tar exakt en timmes tid mellan min dörr och Johans dörr. Tänk vad tid kan gå snabbt! För ett år sedan tyckte vi alla att Gusten var lika stor som en tolvåring och tänk vad vuxen han blivit på relativt kort tid.
Tänk att man aldrig egentligen är vuxen. När jag var fjorton trodde jag att jag var praktiskt taget pensionär och när jag var femton kände jag mig som arton. Nu är jag sjutton och tänker tillbaka på mig själv för ett år sedan. Vad liten jag var. Vad tiden skenar iväg med mig.
Samtidigt går tid så långsamt. Så otroligt hemskt långsamt. När är det jullov? När får man sova? När blir man vuxen? Tid är långsam när man väntar, hoppas och längtar men när man väl får som man vill går det alltid så fort. Underbart är kort. Och man har aldrig tillräckligt med tid till vare sig det ena eller det andra. Mina tre klockor ger mig kanske mer tid? Är det snabb eller långsam tid i så fall?
Nej, hallå, här kan jag ju inte sitta hela kvällen, jag har inte tid!

Skates

Idag blir det åka av! Ni som har turen lär se mig ramla omkring på isen med 35 år gamla skridskor. Himlans fint tycker jag. Nu måste jag springa till bussen!

Kärlek är fabricerat av personer med bekräftelsebehov

Jag gör ett nytt försök. Bekräftelse får bli kvällens tema. Det är lite läskigt med sådant där, tycker jag. Hur man inte vill söka bekräftelse men ändå är så beroende av den. Vissa mer än andra och det bottnar såklart i hur man ser på sig själv. Man kan väl dock inte säga att man inte är beroende av bekräftelse för om vi inte fick bekräftelse någonsin skulle vi gå runt och känna oss värdelösa hela tiden.
Jag bekräftar nog folk för mycket. För jag har väldigt lätt för att tycka väldigt mycket om människor jag bryr mig om. Jag är jobbig. Jag bryr mig för mycket och kan vara påfrestande. Men jag visar i alla fall att jag bryr mig. Har dock börjat trappa ner. Better to have loved and lost, tänker jag men någon måtta får det ändå vara. Inte för att det inte är värt det men om min omtanke gör att folk inte bryr sig om mig istället så gäller det att trappa ner.
Jag hatar att be om saker. Och jag hatar att jag älskar bekräftelse. Jag hatar att jag är rädd för att bli bekräftad samtidigt som jag så väldigt gärna vill höra fina saker. Jag hatar att jag hatar mig själv. Jag hatar obesvarad kärlek, för det gör så ont ibland. Jag hatar bekräftelsebehov.

Words come easy?

I heart...
Jag har sällan någonting vettigt att säga längre. Det är ledsamt. På riktigt. Man blir så sorgsen av det. Pojken med instrumentet kommer hem om fem veckor och jag har inte avslutat en enda berättelse. Tidsparadoxen ligger på is. Tunn is över djupt vatten. Det finns ord men jag kan av någon obegriplig anledning inte sätta ihop dem and it's driving me carzy. Jag skulle kunna säga att det gör mig galen men drive me crazy är ett bättre sätt att beskriva det hela. En del uttryck på engelska ger en mycket bättre bild av vad man menar än den svenska översättningen gör ibland, har ni varit med om det?
Vad ska jag göra? Vad ska jag göra!? Att skriva är ju det enda jag kan, min grej, min framtid om ingenting oanat händer. Nu ska vi gå till botten med det här, mina vänner.. Den stora frågan är följande: VARFÖR, GUUUUD, VAARFÖR!? Hmm. Det finns nog helt sonika inget svar. Antagligen kan jag inte skriva när jag har en nere-period, höstdepp, you know the deal. Så vadå? Ska jag finna mig i att bara kunna skriva historier, sammansatta ord överhuvudtaget för guds skull, när solen skiner tidigt på morgonen och det är varmt ute? Farao, det är nog det mest deprimerande jag hört någonsin i så fall.
Ps. Ekonomiprovet sög.
Pps. Imorgon blir det skridskor och analog kamera.

Studiekväll

Jag är frustrerad. Ekonomiprovet kommer kanske inte att gå strålande. Usch och fy. En dag kvar. I övrigt har dagen varit riktigt bra, den har mest bestått av bussturer och är inte det alltid kul så säg? Jag håller på att återfå min ork att göra saker. Jag hoppas på att återse min Joint-glöd snart.
Onsdag: panikplugg, panikplugg, panikplugg! Och så ska mamma betala ett par nya ögonbryn. Hah.
Torsdag: ekonomiprov! Samiboy kommer på middag. Mahah.
Fredag: Skridskor i Kungsträdgården, fy tusan vad mysigt och nice!
Lördag: Jag+två små monster+en massa timmar=kojbygge och pengar.
Söndag: Fotografera? Den som lever får se.
Så. Nu vet ni. Tack och lov för det!

Lego

Idag byggde jag ett legohus. Jag tror att det gjorde mig gott. Nu har jag fått en fixidé om att åka till Gotland över en helg i december. Visby är nog rätt fint i december. Fredag till söndag. Vem är på?

Like hard rain

Jag har varit trött hela dagen men nu är jag för vaken för att sova. Inte pigg, men vaken. Medveten. Jag måste få ur mig lite. Klara veckan. Man är ju som bekant mest kreativ sent på kvällen men jag orkar inte plugga. Jag orkar knappt tänk längre. Jag fattar inte vad jag håller på med, var vill jag vara och vem vill jag bli? Ska jag hoppa av skolan? Hade jag förutsättningar skulle jag sitta på ett tåg mot Prag. Halva gymnasietiden har snart gått och jag kan med säkerhet säga att det varit den bästa tiden i hela mitt liv. Varför är underbart kort? Livet är banne mig kort. Är livet underbart?

Skippy sa så smarta saker inatt. Man skapar sitt eget öde, sa han någon gång runt 3. Vem farao håller jag på att bli? Sedan finns det en massa annat också. Det finns mycket som gör ont. ont, ont, o n t. Ibland är det viktigast att vara knäpptyst och inte säga vad man känner. Mitt självförtroende har nått botten igen. Stryk det. Botten är förbi. Beyond me. Vad ska jag göra? Bestäm åt mig, snälla någon. Eller ge mig en kram.
Var radikal. Should I, really? Kan man ha lycka inom räckhåll och sumpa det omedvetet? Var tyst. Okej då. Jag tänker på McDonald's bollhav. Det gjorde ju egentligen ganska ont att kasta sig bland de där smutsiga bollarna, djupt var det inte heller... Och vad tusan fanns på botten? Det ville man nog egentligen inte veta. Ovissheten. Det man inte vet lider man inte av. Jag vill inte vara barn igen. Men det var nice i våras.
Var trött. Nej, jag ska sova nu.

En kattunge under en stövel, c'est moi

Hatar outfitbilder, mais vous savez... je suis un poseur.


Bustier och flanellskjorta. Yesbox. Jag vill helst inte ha någonting annat på mig men snart kallar sängen och imorgon blir det andra bullar. Eller kläder. (Angående bild nummer två så har jag säkert världens grymmaste läppstift.)
Flanellskjorta, pappas - min nu mahah, bustier, beyond retro, kjol, haft sedan jag var 12, strumpbyxor (finns det ett fulare ord?) twilfit.


Djurö ägde! Johans familj är världens finaste och min egen lilla "familj" av vänner är inte så pjåkig den heller. Den kommande veckan blir det ekonomi prov.

Hejdå på en stund, Stockholm!

Jag älskar den här låten: Spotify. Åker ut lite tidigare till Djurö för att umgås lite med Johan och hans familj innan hälften av vårt underbara gäng kommer ut. Det blir nog inte mycket sömn inatt! Nu först måste jag dock åka iväg och skaffa en ny film till kameran. Yes, det blir den analoga i helgen. I'm in love with that kamera.

"Strangers in the night... dobidobidoo..."

Djurö imorgon och jag är så taggad! Vi kommer ha det underbart! Fast först: sömn. And lots of it!
See you sunday!

Talulah

Så snygg. Så himla s n y g g !
ska jag färga håret brunt?

Syk

Biverkningarna av vaccinet har gjort att jag är hemma idag. Surt. Jag försöker tvinga i mig mat ändå så jag håller på att koka pasta. I övrigt har jag kirrat franskan och kollat på teve mest hela dagen. Synd på en perfekt onsdag, speciellt med tanke på att jag skulle få spendera lite kvalitetstid med min Johan idag.
Så länge jag är frisk tills på lördag ska jag dock inte klaga.
Somras. Nu blir det lite annorlunda men lika roligt!

Je suis fatigué de tout cela, en smula ironi

(Åh, vad jag önskar att det här var jag.)                                            phs, okänd.

Kära blogg!
Idag vaccinerade jag mig mot Svininfluensan. Jag och Laris skulle ta sprutan och fick vänta på vårdcentralen i drygt en och en halv timme på vaccinet. Jag tänkte nästan skriva "men det var det ju värt", fast det vette tusan! I början gick det bra, vi satt där och lyssnade på musik medan folk i alla åldrar strömmade in. Vi satt så rätt länge. Sedan började alla småbarn ledsna. Gnälla högt av misstro och otålighet på att få det där sticket som deras mammor var så nojiga över. Regression, jag funderade ett tag på att joina de små liven. Också lägga mig mer på golvet, slå med tår och nävar bland allt smuts från andras skor och skrika att jag också ville hem istället. Tack och lov för Överjaget.

Tog sprutan. Överlevde. Andades ut av lättnad och begav mig lite senare till tennishallen med en racket för en tioåring eftersom Laris förlagt mitt. Lirade rätt bra och for hem nöjd. Har dock nu fått ont i armen av vaccinet/träningen och jag tror att jag blivit välsignad med feber.
Dagens bedrift: har just skrivit klart min lilla uppsats i franska som ska in imorgon. Framförhållning, ja men absolut!
Dagens bästa: Gusten. Helt klart, psykologin gick galant då jag hade den saliga turen att kila in mig i hans grupp. Du är rätt bra, Gus.
I övrigt svartnar saker. Men det blir Djurö i helgen.

(..Och nu är det som så, att styckesindelning inte verkar fungera här. Därför blir mina stycken normala och kursiva. Varannan sådär.)

Snap out of it

Hej världen. Jag har varit för upptagen av att.. sova och liknande för att uppdatera, haha. Imorgon är lovet slut och dessvärre känns det inte som om jag uppnått någonting viktigt överhuvudtaget men det är kanske inte sant. Idag tog jag igen förlorad sömn och sov till klockan två på eftermiddagen, det har aldrig hänt förut! Känner att det nog är dags att ta hand om mig själv på riktigt så imorgon ska jag till gymmet innan skolan. Hoppsan. Vi får se hur länge det håller i sig, sockersuget känns redan nu, haha och det är väl drygt 600 kalorier i en latte?????
Bilder från i fredags:
Jag och James Bond aka Racer.
Fanny var där!
Fina Jacob hade förfest.
Datorn är seg så det får helt enkelt duga såhär. Nu är jag trött och vill sova.

RSS 2.0