Words come easy?

I heart...
Jag har sällan någonting vettigt att säga längre. Det är ledsamt. På riktigt. Man blir så sorgsen av det. Pojken med instrumentet kommer hem om fem veckor och jag har inte avslutat en enda berättelse. Tidsparadoxen ligger på is. Tunn is över djupt vatten. Det finns ord men jag kan av någon obegriplig anledning inte sätta ihop dem and it's driving me carzy. Jag skulle kunna säga att det gör mig galen men drive me crazy är ett bättre sätt att beskriva det hela. En del uttryck på engelska ger en mycket bättre bild av vad man menar än den svenska översättningen gör ibland, har ni varit med om det?
Vad ska jag göra? Vad ska jag göra!? Att skriva är ju det enda jag kan, min grej, min framtid om ingenting oanat händer. Nu ska vi gå till botten med det här, mina vänner.. Den stora frågan är följande: VARFÖR, GUUUUD, VAARFÖR!? Hmm. Det finns nog helt sonika inget svar. Antagligen kan jag inte skriva när jag har en nere-period, höstdepp, you know the deal. Så vadå? Ska jag finna mig i att bara kunna skriva historier, sammansatta ord överhuvudtaget för guds skull, när solen skiner tidigt på morgonen och det är varmt ute? Farao, det är nog det mest deprimerande jag hört någonsin i så fall.
Ps. Ekonomiprovet sög.
Pps. Imorgon blir det skridskor och analog kamera.

Comments
Postat av: max

hmm, intressant att du säger det, för det är det motsatta för mig - nereperioder är de mest kreativa. någonting med att samla all svärta och allt trubbel någonstans i sig och bara skrika ut det på tangenterna. eller skrivmaskinen.



men, ja, skrivkramp är tusan det värsta.

2009-11-13 @ 19:28:59
Postat av: max

och så är det till och med fyra veckor!

2009-11-13 @ 20:13:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0