nu är det bara ungefär en dag kvar innan vi åker hem igen. båten går klockan fyra på fredag eftermiddag och sen är jag fast på fastlandet igen... trots att jag anser att stockholm är något av det bästa som hänt sverige, så finns det få saker som är lika underbara som solnedgången här för en stund sedan. jag längtar redan hit igen till sommaren. men, nu ska jag inte vara orättvis, visst längtar jag hem till stockholm just nu också. jag saknar alla mina underbara vänner (ni är ju för bäst (och ni vet nog själva vilka är)). nu ska vi prata om musik, eller jag ska skriva om musik i allafall. ni vet när man lyssnar på någon underbar låt och man får den där känslan? när man under några underbara ögonblick känner att musiken inte kommer ta slut. någonsin. sedan gör den det och då sätter man igång den från början igen, bara för ögonblickens skull... kent ger mig ofta den känslan. kents texter är för underbara... och en annan sak med kent är att medan man lyssnar väller en massa känslor fram som man inte visste att man bar på. ena sekunden kan man helt ha accepterat en situation, för att i nästa vara gråta över att han inte känner samma sak och jocke berg sjunger "jag vill ha dig nu, vill du vara min? jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din." inte för att just det någonsin hänt... de senaste fem dagarna har jag vaknat nästan exakt fem i halv åtta, nästan på minuten! som om det finns någon inställd timer i mitt huvud. men det är ganska bra, då fixar jag frukost till familjen i lugn och ro och slipper disken efteråt. är det inte fint när man kan se någonting bra med alla situationer. imorgon får jag passa på att njuta av den sista underbara dagen här... idag åkte vi in till visby för att tobias skulle spela tennis och sen gick vi några timmar inne i visby och mamma köpte en jättefin väska till mig, efter att jag stått och tvekat i någon timme eller så. jaha, det var väl det jag hade att säga idag, när jag kommer in i min rutin igen hemma ska jag blogga mer igen. ha en trevlig kväll alla sötnosar!