nu är jag på mycket bättre humör och jag ska nog hitta på ett sätt att förbli på bra humör... klockan är 22:05 och jag ska snart gåoch lägga mig eftersom jag ska fixa cykeln och hinna plugga imorgon innan jag ska träffa seglaroskar. jag tänkte ta cykeln om det är bra väder, dels för att det vore roligt och dels för att det är miljövänligt. om det är dåligt väder tänkte jag nog ta tåget, jag har alltid tyckt mer om tåg än om buss. tåg är sötare på något sätt. oj, vad knäpp jag låter "tåg är sötare"... men det känns okej att vara lite knäpp, faktum är,att jag tycker om att vara det. oftast. den egentliga anledningen till att jag sitter vid datorn är att jag skulle kolla om nacka kyrka har någon ungdomsgudstjänst snart. om det är någon som undrar så, ja, det står "geek" skriket med ilsket röda bokstäver i min panna. nej, jag ville kolla för att jag hade tänkt ta med min bror på en sådan gudstjänst. det är snart ett år sedan jag konfirmerades och om han bestämmer sig för att göra det och väljer samma slags undervisning som jag gjorde, börjar han till hösten. jag gick en gång i veckan under nästan ett år till kyrkan och konfirmerades i slutet av april. jag var absolut inte säker från början på att jag ville göra det. vissa stunder undrade jag vad jag höll på med egentligen, vad var det här för något? men nu, ett år senare, är jag glad att jag till slut bestämde mig för att göra det. jag går inte till kyrkan varje söndag eller ber någon tyst bordsbön varje gång maten serveras men det fanns någon slags trygghet med att gå till kyrkan varje tisdag, det känns som att i kyrkan är man alltid välkommen. bara det tycker jag är ett skäl till att konfirmera sig; gemenskapen. nu är det inte så att jag tycker att det är en självklarhet att göra det, som sagt så tvivlade jag både en och två gånger och jag ifrågasätter ibland om det verkligen finns en Gud. jag vill inte övertala min brorsa att konfirmera sig och säga "jag tror på fadern,sonen och den heliga anden,bla bla bla". men det är ju i allafall värt att testa. att konfirmera sig betyder ju inte att man måste tro, i allafall inte hela tiden. men jag gillar tanken på att när jag väljer att tro så har jag visat att jag menar det. eller något sånt... sov gott, till och med min egen predikan gör mig sömnig (;